8nde mars

Ni systerdöttrar, ni barn av ett nytt millennium

Ni kvinnor systrar födda i dagen

Ni ser så späda ut, så små, när ni tar er fram i samhällets galenskap

Först rör ni er bland gungorna, sedan bokstäverna, pinnarna formar ord och frågor naiva och enkla som pojkband på högstadiediscon, ni är rosor i alla färger när ni frågar mig och hoppas på svar

Jag har inga svar. Svaret jag har inget men jag vet att ni, inte är så späda, som det tycks

Vi kvinnor av nittiotalets som formats med desillusionens socker och egenterapi

Vad har vi att säga på den internationella kvinnodagen

Ni som talar så fint om systerskapet

Visst ser ni också att det är brutet att det är förrått, att det kanske aldrig funnits att allting som finns är slickat socker slickat socker överallt på gatorna

Alla gränser som är skapade alla kroppar som är utraderade vi kan inte tala om systerskap dagar som idag

Idag är som vilken dag som helst

För en generation som min, som inte sträckt ut några armar

Som inte höjt sig bortom fysiken och sett varandra ännu

Vi är fastslingrade i vår egen ide om oss själva om kärleken, moralismer kring hur vi bör leva, hur mycket vi måste ligga nu för tiden för att få cred i att vara alternativa kvinnor

Vi sitter i isolerade rum

Vi är alla sjukdomar samtidigt, alla kategorier som vi ifrågasatt har nu hamnat över oss, som ett blött kallt lakan, vi är narcisim, vi är maniska, vi är förträngande

Men det finns barn som föds idag

Ni föds i galna världar

Mina systerdöttrar tar sig fram i dessa världar

Fyllda av skilda rum, manliga ryggdunkningar och spunnet socker

Vi slickar fortfarande männens skor

Vi har inte tagit oss ut

Vi är blindare dövare, oberördare än djur

De snackar skit om kvinnor och de har rätt

Jag är en kvinna och jag kan inte skriva

Inte tala

Ingen har gett mig ord att beskriva samhället med, jag har lärt mig att kommunicera att sköta samtal, att skapa terapifunktioner åt mig själv och andra men det var länge sen jag sa något som betydde någonting

Denna åttande mars kommer att gå förbi

Vi kommer att samlas

Det kommer att vara speciellt

Men den kommer att gå förbi obetydlig av alla mansdagar, av allt spunnet socker, som vi slickat i oss för deras bekräftelse.

Men vi har systrar. De har döttrar

De är oskyldiga ännu

Men också starka

Inte ser de de gränser som vi har fått inmatade medan vi lärde oss gå

De kanske kan finna klarhet

Bortom nyliberalismens ideologier

Och våga säga saker

Igen

Så fråga mig inget

Jag kan lära dig bokstäver men inga ord

Lita inte på den generationen som valde sockret framför mänskligheten

Som valder grändserna för rädslans skull

Som byggde murar och lämnade länder att förtvina i kamp mot blod, ockupation, negerhat

Lita inte på oss. Vi har inget att säga. Vi har inget systerskap. Vi valde något annat

Vi kan lära oss av er. I andra världar, och våra ungar, finns det ännu hopp av en ny generation som kommer att våga tala och säga saker

Kanske kommer kvinnor att födas som tar sin kollektiva rätt att vara något annat än sex och arbete

Som tar rätten till mänsklighet

Som väljer än annan strategi som inte glömmer att så länge det finns spöken på gatan

Är vi andra aldrig mänsklighet

Att mänskligheten finner vi i varandra tillsammans

I systerskapet som vi bröt

Men ändå talar om

Som kanske kan leva igen

Genom våra barn

Systrar

tangentbord

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s