inga svar

Jag tvingar mig upp på morgonen

till skolan

och vet inte om jag lämnar verkligheten eller inte

 

deras ögon är lystna som kvinnor på krogen

de vet vad det vill ha

jag vet inte därför är jag ännu värre, hungrar efter

statyerna som kantar korridorer

hittar inte bland alla trappsteg

svettar ner pölar av självet

som blänker vackert

ett spår av den jag lämnade

kvar i malmö

 

(jag hittade hem när jag var nitton år

och varje bussresa

från södervärn

gör mig rädd o feg)

 

de pratar om kungar

och jag tänker att

det är de som kommer mörda oss

att de bär blod på

naglarna att det är därför

de inte vågar färga dem

att hatbreven som mamma får

är från dem

som jag nu skrattar med

att jag måste visa mig själv

sälja mig själv men är dålig på pengar och värde

bra på

att snacka

och röka

bara det

 

de pratar om franska och de klassiska språken

och jag tänker

inte alls att de är mördare

tänker att jag skall bli som dem att jag skall klara det, att jag skall bli starkare, bättre, snyggare och att min alltför grova skånska skall tonas ner med tiden, att gracisiteten i mig kommer göra mig till en pelargonia eller en piedestal att min rygg kommer rakas tills den formar stolar och skrivbord med sin hårdhet

 

matti frågar efter kollektiva strategier

för hon längtar också hem

felicia

finns inte längre

därför är det inte märkligt att hon inte har några svar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s