ramlar i skiten

Ännu en kväll på sapla var det

kanske?

Vi snackar kärlek på ett prettosätt

och märker inte

i all hetsighet

att vi har slagit varandra hårt

att våran mänsklighet har blodiga sår vid diskussionens slut

om det fanns någon början

tänker vi

så skulle vi börjat om

 

men en kväll på sapla

återupprepar sig

reproduktionen

av ett crew, en gemenskap, en kärlek

gör ont

och ibland slutar vi

vara människor när vi störtar in i dessa kollektiv

utan skydd

 

det vara bara det jag menade

 

ännu en kväll återvänder jag hem

ensam

slagen genom andras slag

genom min aggressivitet

jag är varmblodig

som alla kvinnor som störtat

likt dem bär jag skrattet och brösten höga

som en rustning

 

ännu en kväll

på sapla kanske

eller någonannan stans

där ölen är dyrare

och du märker

hur jag spelar

när min kropp egentligen

är sjuk och sliten

 

jag försvarar mig

med att jag är en bra skådespelare, 

för det viktigaste de kvällarna

är varken kärleken eller kroppen

utan längtan efter evighet

odödlighet

som gör att vi klättrar och klättrar

som barn på byggställningar

och dagarna vi faller, ramlar i skiten

är vi inte ikaros

utan ett gruskorn, en alkoholhalt

ett upprivet stängsel

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s