inga vapen

Han drömde om att han talade på min begravning
inga ord utan kastade ut blomblad, några falska sånger
idag begravs h
vi är inte där
vi? vad har vi med det att göra?
Jag appropierar alla döda till mina egna sorger
Genom tårar och berättelser håller jag dem vid liv, kontrollerar dom
patrullerar kring deras gravplatser,

långa steg. Det regnar.

Varje gång jag fattar att mami en gång skall dö sjunker kroppen ihop till ett hål
en fettklump
hon säger ta i trä
hon säger var inte på samma ställe samtidigt
vi har inte råd med fler förluster
undvik flygplan och hjärtesorger och tröjor som blottar vår historia
gå friska promenader

genom malmö en morgon. Pilis kanske

varför är döden så närvarande i vår generation?
Den förpassar oss till passiviteten och gör att jag allt oftare finner
mig
i ett brus snarare än att jag vågar försöka
förstå vad som dödar oss.

Vissa män ser så friska ut. De bär inte lukten av det ruttnande som jag och när de talar om våldet
ser de vackra bilder på sovetiska affischer som dem jag har på väggarna

och de vet ingenting om våld vill jag säga
som om jag visste något mer än alla skräckfantasier som besegrade mig på nätterna

vet bara att kroppen är svår och absurd, smärtsam och otymplig
vi går
och vi har astma och ändå är det röken i lungorna som ger oss liv

vi är inte en arme
vi är sjuka människor på jakt efter
mediciner och förälskelser

på tv diskuteras rörelsens motstånd som ett våldsamt fenomen som jag önskar att det vore
men jag har kramper och tyngder
tröttheter och barn
inga vapen inga vapen

inga vapen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s