till rörelsen, från en grupp som inte finns

Vi ville bygga något utöver oss själva

En gräns gjorde det omöjligt

Det finns ingen plats vi kan ta vägen med våra tröttheter

 

Vi drar inte idag, men kanske imorgon, att vi lämnar

 

Alla avståndstagande ni tagit, har skapat såriga eksem på vår splittrade

Övertygelse

Nu är vi syntetiska monster istället för kamrater

Nu går vi snart, lämnar

Inte idag, lämna inte idag

 

Vi

Vi är dem det är modigt att hata

Vi är dem som inte existerar förutom i den ideologiska internaliseringen

Vi är dem vars erfarenheter inte är materiella,

Vi finns inte

Vi måste vara tystare

Vi måste lära oss att lyssna på de som stenar oss

Vi har tagit över och det är vårt fel att folk hatar oss

Det är också vårt fel

Att människor inte strejkar

Vår hud har gjort så många fel och ändå finns den inte, på riktigt

 

Vi är ett gäng som saknar hem

Driver runt på gatan, klottrar i anteckningsblock

Och bölar på facebookflöden

Vi kan inte lämna för vi har ingenstans att dra

Men kan inte stanna för ni har redan avskilt oss

 

Ta avstånd, visa då att ni

är i stånd

Att segra

Utan våra röster

 

Medan ni väljer att agitera emot oss

Och förnedra oss, förneka oss

Har vi en rörelse att bygga

Vi drömmer mardrömmar om nätterna, bilder

Ni aldrig velat lära er att se

Landet vill utesluta oss

Rörelsen vill utesluta oss

Men vi utesluts inte

Snart lämnar

vi, kanske att

Vi lämnar snart

Och innesluts

I den gemensamma smärtan av att leva hemlös

Och att drömma om gränslöshet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s