till seko

Jag har aldrig sett en vackrare kvinna

än min syster när hon pratar om Seko

Och jag tänker, när hon talar

På hennes mungipor, och ögonlock

Tills hon säger 17 år, 17 år, 17 år!

Och jag vaknar

Från estetik och begär och gråter

Över hur nära döden är i världar

Där tiden fördelas ojämlikt

 

17 år är tiden det tog för mig att bli galen och gå in i väggen

Säga upp min enhet till rörelsen

Och bli en varelse igen

 

17 år är en hunds liv och död

17 år är så många dagar och nätter ni väntade på att ligga                   

 

Vi kräva 17 år

Nej vi kräver

Varje dag tillbaka

Varje natt åter, för att sova och knulla

Varje morgon utan inringningar och den kroppsliga paraliseringen

Som drabbar de ben som rör på sig

Men i vilka tiden tagit slut

 

Lite äldre än 17 år, var en aktivist jag låg med

Och jag frågade honom senare

När jag rökte

Vad som var hans senaste seger

Och han undrade, vad jag menade med segrar

 

Och jag vet inte vad en seger är. Min generation

Är narcissiska förlorare som blivit uppvanda

Vid nederlaget

Men kanske

Hennes ögon och andras

Som öppnas

Av er kamp

 

Kanske att ingen reform är bestående

Kanske var det inte ens en reform

Men några ögonlock

Några timmar

Några tankar på

att livet väntar oss

att våra barn skall leva längre, 17 år mer, minst

att deras nätter endast skall vara kantade av hjärtesorg

och inte av inringningar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s