något

en gång lyssnade jag på en pojke vars talande var konstruktivt
och jag avundades och vi undrades
hur ett språk kunde vara uppbyggande
när allt omkring oss faller
sönder

J talade om partiet som när vi ännu var barn
J talar om rörelsen som om den var värd att leva för
A säger att vi måste dö
jag vet inte
jag är rädd för alla som har kartor
och river mest sönder instruktioner
begär ändå ett lokalsinne, som kan styra mig framåt
en vindjacka, en partibok, en namnlapp, en maskering

en gång var ett år 2014
vi var rädda för att aldrig bli älskade mer
vi såg varandra svaga för första gången
på sapla grät vi, istället för att skratta

en gång såg vi ett land falla sönder
det var inte vårt land
vi hade inga känslor kvar
att omvandla till solidaritet

Ge ungdomen en karta, som riktar blicken från
våra ömmande bröst och längtande lår
som ger oss muskler fast vi inte tränar
som kan väcka vår trötthets och vår livslust
som kan organisera en rörelse, som kan stoppa ett krig
ge vår ungdom tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s