somrar

jag och morsan
lyckades aldrig komma till rätta på sommaren
hon bar på sina trauman
och jag på min kroppslighet
det var något olöst
i våra återkommande depressioner
som på alarm
alarmerande att inte orka
med det som skall vara lättast

somrarna i lund
spenderade vi i bokaffärer
jag levde på biblioteket
tillsammans med galna gubbar
och trötta tanter
alla är borta på somrarna
utom vi, som längtar bort
men inte vet vart vi längtar

somrarna i Malmö
kommer aldrig kunna minnas dom
utan allt det som följde
jag blev vuxen de somrar då min kropp
tog slut, växte, fick ett liv
krampade, lärde mig att andas rätt
slutade röka
började med tabletter, slutade med tabletter
somrarna i Malmö
grät med brorsan, grät med morsan
grät själv
grät med patrik
grät på golvet och i köket och i soffan
apatin som begränsade mig
de somrarna
allt jag kunde önska var en kropp tillbaka
att vara okroppslig
att finnas, orörd av det fysiska

morsan mådde alltid skit på somrarna
vi förstod varandra, förstår varandra än
våra kriser är personliga, inte kollektiva
men de bär samma språk och estetik
en känsla av värme, av syrebrist, av tryckande
instängdhet
sofforna blir mindre, utanför är solen
utanför är människor
åh dessa människor, som vi annars alltid förstod och älskade
är de fiender nu, murar, statyer, facebooklikes
är de väktare nu, poliser, personal på sjukhus, papper som skall administreras

vi ville ha något mer, vi ville ha fler
människor i staden
vi ville arbeta
och tappa bort oss
vi ville inte lämnas själva
på sommaren
vi ville bara
vara själva
på sommaren

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s