valbetraktelser

Det regnar

inte 

längre

 

Sam drar ner paraply

parasollet

försvinner

framför 

våra ögon

stängs, försluts

 

Hör, på avstånd, Hasse om kuba

det är

hans ögons förbindelse

med andras distans

som gör

öppningen i mig

 

Detta torg

förbinder inte

bara

Vår

smuts och framtid, vår vänskaps fulhet och stolthet, det söta pepparkornen i

hans blickar

 

också

andra människor

vars fötter blir till rörelse

på kullerstenen

cyklar en pojke

in och frågar efter information

och godis

han är 

torget, han med

 

Här

går

min

lärare

och min

pappa

 

En papperslös man

tackar nej till en tidning

han haltar – han vägras vård

mina protester om lag

läker inte det vänstra

benet, det högra fungerar utmärkt

ler

han

 

En annan man

 

tackar nej

förtäljer

Den stora berättelsen

i ansiktets rynkor

Marxismen blir vacker i mäns munnar, tycker jag

 

Hans svenska kärlek

är nu hans X

även hans språk

förlorades i hennes ryggslut

förträngde all svenska

när hon lämnade honom

”jag vet inte ens hur jag skall svara mobilen längre” gråter han

kanske

de första eller sista vätskan från

torgets urrunna ögon

 

Organisera dig

kaffe och kaka

och tidningar

säger jag

 

Några killar

ler

du e vacker

blir så glad, jag är ju

vacker

också de flyktingar de

lär mig

palestinaschalens formspråk

dock

tackar nej

till flybladen

de tycker om oss

ändå

 

Till slut

återuppstår

torget

livet görs

genom barerna

och de

långsamma

försöken till

människors avslut och

tron på att värdighet är möjligt

 

stannar till nio. regnet

åter

musiken högt nu, ciggen

tas fram

 

17 åringen

förklarar SD för

hans polare

de hatar invandrare. som du. som jag. som hon.

 

vi ses på lördag kanske, jag vill ge dom

mina cigg, överlevnadsknep

men de har egna strategier

och röker inte menthol 

luften klarnar

 

varje bloss

är en halstablett

jag är hångelvänlig

 

kaffe och kaka

kaka och kaffe

ta en tidning

ta en tidning säger jag

 

Tidningar torget

ta med mig

hem

hångla upp de läppar

som är stenar

massera de axlar

jag tar för givet är mina

världen

är ännu obestämd

gryningstiden

har plats

för våra samtal

 

vårt hem

är vårt hem

vi e hemma

ännu,förlorade i geografin, alltid

 

ett parti

byggs av papper

kaffe

trötthet, skuld, begär

ett parti

byggs av övertygelse

ensamhet

ett parti

byggs av

sockret i människor

och drömmen

om att än dag ge dem

ett torg, en ros, ett ben

och allt

det söta skall bli vårt

daggdroppar som dödsdroppar

skall vi en dag ta

tillbaka

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s