dagarna fascism kom

Nederlaget, utdraget

 

blir vi sakta

allt mer skadade

 

vi är ett sår utan förband

 

vi gör allt

vi orkar

och lite till

men

det räcker inte till

vi arbetar

är i skolan

vi

är inte där

vi

är inte där

kan vi?

 

fascismen förvrider det som

var våra liv

allting

är nu möjliga bödlar

varje kyss

måste ske med allra störta

aktsamhet

vem vet vad den munnen kan tala?

det är dags

att skydda barnen

det är dags

för den totala ensamheten

det är dags

att skiljas från, den lilla ungdom vi hade

 

Vi skrek hela våren

i skriken blev

våra halsar en organism

slemhostan förenade

döende vänskaper

gryende avtal skrevs

när vi stod bredvid varandra

slagna, inte nedslagna, inte än

 

Tysta människor anklagar våra blottade strupar

de säger

era skrik ger deras framgång

Tysta människor

vet inte

hur det är

när skriket vänds inåt

mot din lever

ni som vill tysta oss, fatta, det är skriken

som gör att vi ännu

lever

 

Vi bygger en enhet

vår sorg

är en strategi

på krogen

gråter vi, hånglar vi

möter någon, bildar någon slags

enklav

bygg en mur runt dessa kärlekar

det är det

enda vi

ännu har

 

Deras framgång sägs

bevisar bristererna, bristerna

är vi, bristerna är bomberna

bristerna

är vår vrede som briserar

Det är inte vi, älsklingar, det var inte vi

som skrattade åt skämten på rasterna

det var inte vi

som sålde dem kostymerna och köpte dom reklamen

det var inte vi som gav dem ledarsidor

och ledare med universitetsexamen

 

Vi har ingen aning?

vi återupplever

våra föräldrars exil

och har inte lärt oss mycket

av gravstenarna, bara rädslan

en instinkt, inte mer

-det enda jag vet

vi gjorde vad vi kunde

det var inte vi

som kunde vad vi inte gjorde

men jag vet vem det var

era namn skall brinna på historiens

spyor och askfat

vi förlåter inte

era händer som sa att luften var fri

när ni misshandlade oss

utan att ens röra vid

våra kroppar

 

Våra barn skall födas ur våra blödande

lik till människor

ännu människor, lever än

hur länge till?

våra barn skall födas oberoende av

dessa sår

vi skall bli fler

vi skall bli

det myller deras mardrömmar vittnar om

 

Nederlaget kom

tar längre tid

än vi trodde

vi väntar på döden

med fåglarnas envishet

 

vi slåss

mot döden

med hundarnas dumhet

 

vi är kreativa förlorare

vi är politiska slampor

 

ge mig en kamp, så skall vi med

vår hud som insats, inta den, vilken strategi

kvittar

så länge du inte tystar

min heshet

min smärta är min

rör den inte

 

min rörelse

är kaos, min lägenhet är smutsig

 

men vi

failade tentor och äktenskap

och tänker

fortsätta

att

gråta

att

skrika

att göra det möjliga och det som är utanför

att aldrig förtvina i rasismens förvridning

att leta efter nålar i hösäckar

att släcka våra törstar, att erkänna vårt törstande

att stoppa våra blödningar

att efterlysa förband och förändring

för oss blödande

hungrade, älskade

människor

som faktiskt

ännu

finns

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s