väskorna i hallen

Lasermannen

på mina syskons tid – då fanns inte jag

då mina föräldrar var studenter, hade lite cash

alla

latinos hängde med varandra och

dom snackar bättre spanska

än mig

på grund av det kanske

eller

pga

min ärvda skånska som farsan skrek ut

den gången,

polarna skrek n ordet i skolan

allt,

skulle vara,

så kul ,

alltid har jag,

varit tråkig

 

morsan – nu drar vi har hon

sagt

tusen gånger

jag lyssnar ibland

när hon börjar putsa porslinet

och kolla passens bäst före datum

vet jag

att dagarna kan komma då

dessa uppbyggda dödsfantasier

blir reella, konkreta

väskor

som

skall packas utan avskedskyssar

och hej då öl

 

Killarna på gården

som hade lekt med mig som barn,

mina moves: som pojkflicka, som troll, som rufs var

geniala

då, när vi kasta sten på häxor

och snodde frukt från paradis

allt skall ruttna frukten jag dom

övergick snart till att peka laser på mig

gick med i SMR, nej inte med

bara några klistermärken

i idyllen kanske

 

lasermannen då

minns inte jag

var före min tid

jag fick

födas efter skandalerna

myter och martyrer

med morgongröten

 

Lasermannen  då

segrade vi då

berättas allt om igen

varken trajedi eller fars

varken romantiserat eller pragmatiskt

som ett arbete, som en sliten skådespelare, upprepning

upprepning

som en bearbetad demonstration, som jag när jag raggar,

 

som ett barn till ett barn

som än en gång

frågar sin fader

 

Är väskorna

som står ständiga

oanvända, överfyllda

i huden, hallen

våra väskor

när

drar

vi

hinner vi

packa

då?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s