resultatrapport

Resultatrapport

våren 2014

hade jag

inget ont

för mig

var det allt

 

för historien

antagligen

oviktigt

 

våren

var ett slagfält

med sommaren

kom kriget

 

all vår tid skrikandes tiden vi inte skrek

var bara en reproduktion

av skrikandet

 

våren, alla gjorde slut

istället för middagar, hesheten på

torget

att gråta på tidiga morgonar

ta

ta på citronernas sötma

det drömska i

sockret gjorde ungdomen yr

av begär som aldrig besannades

 

vår

vi sov inte

vi åt

hämtmat, färdigmat, mackor, äpplen, kebab, thaimat, pizza, sallader med sura dressingar

 

Vi somnade ibland i soffan av trötthet och vaknade

vid ett bord fyllt av förmultnade rester

och döda bananflugor

 

Vi dansade mer sällan men drack mer ofta

(kanske pga kvällen i mars,  j kom till oss på fyllan,skrek att dom var här

– nassarna var här, och

sen

sprang han för att slåss

medan vi lämnade kläder i garderoben vi trodde han skämta han var ju också full)

 

Efter den dagen, blev saker cirkulära

skuldkänslorna

rädslan

tequilaeftermsaken på allvarliga manifestationer

 

att vi fortfarande aldrig talat om

att vi stannade, att vi inte drog, att dansen i våra fötter, är det enda

som är döende

 

Jag slutade ha klackskor när jag gick ut och tänkte

det e nog bra att kunna springa

jag slutade inte röka även om jag och arne

pratade om det ofta

 

många blev antifascister

många

var vi som varit det innan

många radikaliserades

många

knöt sig inåt för att

medvetenheten var smärtsam

som en cysta

i organiseringen

 

Vi blev fler medlemmar

i rörelsen

vi vann inte så mycket, vi vann kanske ändå

 

Vi luktade cigg

och tvätt som legat för länge

i den blöta torktumlaren,

På kvällarna, försökte vi döljar våra signum

med barnslig parfym

 

Par är nu omformerade

Rörelsen är reorganiserad

Vita män har hittat nya vita kvinnor

Människor går ur, går in, går inte långt

bort

 

Kvar är vi, några stycken

som alltid ett crew

ett sorgset gäng kanske

ett snyggt gäng alltså

 

September:

ensammare, räddare, tröttare, gammlare

men också, vi vet mer nu, vi vet vad vi förmår

 

Vi lyckades aldrig stoppa kriget

Vi bär vetskapen om

att vår passivitet

ytterst ansvarig för alla krig

 

som en gatsten, som kan vändas emot oss

 

jag tro aldrig

jag kommer kunna

glömma

 

hur det var

den kvällen

dansen övergick till död

 

nu

vi är tillsammans, vi är soldater, vi är citronernas

socker

 

segrar, världar,  enhet

väntar oss

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s