ett fallande europa

Mycket har inte ändrats

sedan

kvinnorna tog på min farsas hår

på 60 talet kanske

kanske

samma kvinnor som byggde

kvinnorörelsen senare

 

Domstolar

är vita också nu

vi sitter utanför

glasrummet

också

nu

 

I poesirummet finns

allt oftast en blatte

Polisen

rekryterar brett

numera

 

(detta är skillnaden)

 

fortfarande

vita domstolar

fortfarande

tafsar folk på våra hår

och sparkar sönder våra knäskålar

 

Kanske

att vi

kan trötta ut

vita

de

tror

vi slutar

men vi har blivit brända i tält vi

är en eld som inte kan släckas

 

men

du

och jag

kan släckas

inte av

bara slagen

men av

hur de skrattar

åt det

 

killen bredvid dig

läser konstvetenskap

skulle kunna vara i din klass

är kanske i din klass

killen bredvid dig, snygg,

mobiliserar sig

för den vita vreden

organiserar det

som var latent

i honom

 

tidsskillnaden ligger också däri:

vi tände elden

som de använde

för att mörda oss

vi sa

det finns en gräns

nu brinner landet

bilar

böcker

vi

även den vita vreden

brinner

vita som tidigare

aldrig behövde

elda

har nu

tändstickor

 

att vinna ett krig

mot de

som äger

domstolar

och tidningar

och vapen?

 

vi

äger

inte det

rummen är vita fortfarande

sitter vi utanför

glasrutan

 

Även i dina kärlekar

måste du uppleva denna rädsla

den vita vreden

kommer

som en suck, som ett dåligt

skämt på din bekostnad även i vänstern

finns de som tröttnat

på de

blattar

som ständigt hemsöker

deras möten

det är inte oss

de vill ha

det är inte vi

som är subjektet

 

mamma

tar på sig de finaste kläderna

blir nervös av våran hesa högljudhet

dom skall inte se oss smutsiga

 

mormor

städade lägenheten maniskt

inför militärernas ankomst

dom skall inte se oss smutsiga

 

jag

duschar varje morgon

när jag handlar på ica

tackar jag kassören 10 gånger

för var gång

är

en skam

en skuld i huden

bär denna skam

som

en ständig ursäkt

mot

den värld

som aldrig ursäktar mig

 

dom skall aldrig se oss smutsiga

men

något

luktar

svider

bryter

 

jag

är inte den

som kommer

bryta

jag kommer stå

där

men inte längst

fram

jag kommer

fråga

mig

varför jag alltid felar

jag kommer

gråta över min hudfärg

förbittras för tidigt

förbannas för sent

 

men

ni kvinnor

bredvid mig

framför mig

vad ni skrämmer mig

vad ni stärker mig

 

Radikaliseringen

kommer inifrån

från den direkta erfarenheten

att våldet

inte är något valbart

 

Ni

lär mig

andra skamregister

ni

lär mig

ni

är mig

om vi blir galna

skall också resten

av möllan

följa

om jag faller

tar jag med mig Europa i fallet

 

och varje

eld

skall

spridas

varje brytning

förstärkas

varje kränkning

skall

nedtecknas

och hämden

blir tusenfald

 

kriget

kan

komma

att bli nödvändigt

men

det är inte önskvärt

vi har andra drömmar

vill skriva dikter, dansa, klippa hår

det var smärtsamt, sorgligt, aldrig önskvärt

men nödvändigt

 

att göra soldater

av våran sötma

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s