att världen var vi

Hundra år har gått sen du lämnade mig

Och

jag sover mycket

vaknar med en ograciös smärta i halsmandlarna

Ett crew återuppstår – ett gäng

kommer åter

när du fallit,

bjuder de dig

på bränt kaffe och skvaller

hej säger gänget

hej säger

du

Vissa drar till paris och andra gittar till stockholm och de flesta bara går nånstans säger pallar inte med den här stan längre har redan gjort allt legat allt och alla som jag en gång tänkte på har sett mig i min bästa outfit och vant sig vid min fab apparence vad har jag kvar här att penetrera och jag har haft öppna möten typ hundra gånger och de som var nya en gång är krigare nu och de som var nya en gång har öppna möten för folk som har öppna möten. tänker du ofta på hon dagistanten som morsan träffade häromdan med R hon som sa vi hade inga kaosigare barn än er det var gingistiden och alla blattar och hippies förenades i någon slags anitauktoritär pedagogik och dom gick och kom och vissa blev gansters och andra blev konstnärer tänk hur många ungar hon haft alla har hon haft i knät och alla har lämnat henne och glömt henne så kan jag tänka om mina ligg och mina vänner då kan jag skriva:

I hundra år läste jag andras kärleksbrev och journaler

Telefonerade bröder och systrar om deras

älskares skygghet

(men det är bara när man är pretto och ser sig själv utifrån över som om man inte var mitt i alltså mitt i där sakerna händer är vi)

´

Vi

kanske så att alla kärleksbrev och presenter jag väntat på finns i detta vi

som tar hand om mig

gullar mig

som om

jag vore

en söndrad älskling

deras söndring

deras sockersöta sår

Vi gittade aldrig

Det är det som förenar oss

Vad e detta vi

Det är inte personer utan cirklar som sluts sms som skickas och telefonkedjor när folk mår dåligt. Det är medvetenheten om att vi vill olika platser och behovet av att hålla fast för att kunna växa. Vi är folk som hamnade här för att vi inte kunde bli stora utan varandra. Vi förskjuter navelsträngen tills den blir den tråden av liv med vilken vi balanserar varje morgon mellan apati och förundran vi är folk som verkligen hade kunnat däcka vi har inget driv i sig det kanske verkar så men vi gör allt vi gör för att vi e så skraja för att stanna i soffan och det är gött där det är så gött varför inte erkänna hur gött det är.

I soffan?

Ja. jag har jättesvårt att älska folk som inte kollar på tv. Tvn var en viktig del av min uppväxt och ett hem kamperna pågick där ute men hemma satt vi och hetsåt o kolla på tv och alla strider kunde vänta en stund för cityakuten och skratten och farsans dåliga skämt och morsan som fes och bröder som kom ut och in bakfulla och fulla senare skulle det vara jag men då satt jag med en bok lillgammal självupptagen tvn borde få mycket fler hyllningar än vad den får fan vad jag

Älskar serierna att de fortsätter utanför mig att något är större än jag

DET CIRKULÄRA

ATT ÅTERKOMMA

Jag lärde mig allt om litteratur genom min morsa hon knöt ihop

Flygplanen

Författarna

Fallosarna

Hon gjorde en historia av historier som utgick från en politisk kamp och ett begär av att älska objekt trots deras motsägelser. Hon gav mig tillåtelse att tycka om det mesta så länge jag kopplade det till en innebörd av motstånd även om den inte alltid var sann. Men mest kolla vi tv

När vi var deprimerade vi var det ofta när vi var utslitna vi var det ofta när vi var missförstådda alltid när vi var trötta i hundra år var vi det

(Okej alla ni som vill något med era liv

Dra härifrån

Läs era böcker

Förkasta era kroppar

och andras lidande

Lämna oss ensamma vi begråter er som ni vill att vi skall göra)

varje gång nån nämner att den kollar på parhus på landet eller när jag sa att jag var sugen på sth så sa hasse felicia du är deprimmerad det skrämmer oss att andra vill gitta för drar dom så finns inte vi. Jag tror att vi på riktigt har skapat något utanför mig och det är det läskiga det är också det som gör att vi håller varandra hårt när saker skakar inte av omtanke utan för att vi är fucking skraja för att om nån ramlar står vi på egna ben och vi kan inte längre skilja ut vad som är våra kroppsdelar.

(frågar crewet

tror ni dom kommer

upptäcka

världen

där borta?

Trösta mig, dom lämnar mig)

Vi hänger runt och sårar varandra ofta. Ett crew är en perfekt gränsdragning mellan intimitet och distans mellan det impulsiva och långsiktiga précis som i en familj pallar folk inte höra för mycket eller för länge men sedan kommer det dagar då du inser att ni skrattat slut skrattat sönder mycket och att någon är ligger på sjukhus utan talförmåga och att det enda du sett är hans skratt hennes ögon på fyllan medan du snackade skit och ville att andra skulle titta på dig. Som i tisdags då fick du en fixering för den där bruden och ditt problem e att du inte kan sluta du nöjer dig inte förrän folk älskar dig du vill fånga dom du vill att de skall lyssna på dig när du berättar om den livserfarenhet du inte äger och du älskar detta med att vara full att du glömmer alla moraler om tal och tystnader men grejen med folk e att att ser de att någon vill att de skall älska den som gör folket motstånd som bebisar eller katter gör mot den där överdrivna smekningen

Mellan 0 och 23 tog jag avstånd från alla människor som skrev och från mitt eget skrivande

Det skyddade mig från manga saker

som svalhet som att kunna förloras i denna svalhet som att förlora helt enkelt.

Mitt gäng växte fram på en studiecirkel. Haha nördigt. Eller var det i hasses kök när det fortfarande var en samlingsplats för människor som begärde mer än vad som var rimligt? Hur som började vi snacka politik och rasismen och kapitalet och snubbar men ofta övergick det till att prata om våra morsor och farsor och dom vi ville ligga med. Många av dom som lärde mig allt om pojkar och brudar dom har dratt idag. Andra fann det de sökte precis här och är kvar men inte med samma hundlika rastlöshet som tidigare. Dom klarar sig själv nu liksom. Det finns alltid några som söp och grät för att de på riktigt ville ha en pojkvän. Eller ett jobb. Alltså underskatta inte normalitet som en rättighet. Ser man ut som vi och har förvägrats den så finns det mycket sämre plaster att hamna på en med en reko snubbe framför en tvserie. Människor som blir fuckade behöver inga estetiska drömmar för att vara drömmare, varje del av oss som blir utestängd fantiserar ständigt om att omkullkasta världen för att få innestänga oss i den.

Vi e ett crew för att vi aldrig drog och för att vi fortfarande behöver varandra? Det låter inte skitsexigt men det är nog det finaste jag sett sen jag såg min familj igår och ingen värld jag vill skall se mig kan ta detta ifrån min kropp att jag var med och byggde en kollektivtet och en kamp där vi allierade oss. En allians e allt jag letat efter en allians uppstår och dör en allians förevigas i vardagens sätt att ständigt slumpmässigt låta vissa människor återkomma till exempel som när vi hade en kass manifestation för något jag inte ens brydde mig om i veckan eller förra så var mina brudar från förr där och vi e inte crew nu eller dom e men inte jag vi e så olika kanske men dom var mina första politiska polare och vi var för mycket på malmös klubbar knullade våra första knull ihop och gick på möten dagarna efteråt och det tröstade mig att dom var där dom sa tänk när vi gjorde gatuteater för ingen alls det var för colombias kamp kanske och alla skratta åt oss utom en full gubbe som gav 500 kronor till farc och tänk alla lördagar på lokalen utan mening utan människor och jag hörde tänk DET CIRKULÄRA LIVET och jag hörde ÄLSKLING BABY KAMPEN ÄR STÖRRE ÄN VÅRA HALVTASKIGA FÖRSÖK ATT EXISTERA DEN FORTSÄTTER OAVSETT DIN TRÖTTHET OCH SKAM VILL DU VARA MED ELLER INTE

Jag vill

vara med

er

(crewet smeker

mig

Tröstar

Säger dom

kommer

ha det

fett

När dom

e tillbaka

kommer dom fatta

det vi

vet)

Att världen

var

vi

Annonser

One comment

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s