törnrosor

I ett år eller hundra var jag sjuk

och jag såg endast hur årstiderna förvandlade sig

genom ytterskorna i tamburen

 

 

Människor

kom

med

is,

teckningar,

blommor,

presenter,

godis,

en bok jag aldrig läste

 

 

också berättelser

om deras misslyckanden

som tycktes nära mig mer än någon

annan njutning

 

 

jag dirigerade politiska möten i denna soffa medan

matilda och hasse hämtade

värmekudden

 

 

Somrarna

var dom värsta

Värmen gäckade mot min

likgiltighet, svetten retade de döende hormonerna

medicinerna smälte till feberdrömmar i

det som verkligen

var jag

Utanför

växte rosorna som inhägnader

av en förseglad ungdom, speglar

av det som inte fanns

av alla nätter

jag aldrig dansade

 

 

I ett år eller hundra

var jag

sjuk

 

 

Aldrig

glömmer jag

Patriks köttbullar

– hur de gjorde vardag

av den stora apatin,

gav salt till den likgiltighet

som bara det kroppsliga

kan utföra

 

gav socker till de läppar

som tappat tal och

tystnader

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s