a los tios

Tios y tias

har barnbarn nu

som

klättrar gungar

söker återta

den frihet deras mormödrar

saknade

 

tios y tias vars

föräldrar dött

eller skall dö, mycket snart

vars 24 årsdagar tillbringades i Lund

på Gordas fester, bland katterna, röklukten

exilens gemensamma ensamhet

 

där hade vi våra egna världar långt innan de var gestaltade i

litteraturen

där hade vi våra politiska konflikter obrydda av åsa linderborgs artiklar

istället skrek vi på varandra

om andra länder, på andra språk

också andra skrik en nödvändighet

en saknad i rösten

som är naturaliserad nu, som

blev till vårt distinkta sätt att tala

 

där levde jag mina första feministiska förebilder

innan ”under det rosa täcket”

lärde jag mig allt

om manlighet och motstånd genom claudias

rökhosta

och martas keramik

 

morsan tillbringade sin 24 årsdag här

aldrig ensam

aldrig övergiven, försökte ni det svåraste, det mest

universalistiska, att kollektivisera mörkret

att blanda blod –  det är också delvis omöjligt

splittringen finns alltid drömde gemensamt

men helvetet mardrömmarna

upplever vi alltid på småtimmarna

när inga fester, kollektiv

kan rädda oss

 

tios och tiaser er kunskap är överlevarnas – att föda att plantera växter för

att inte döden

skulle förkroppsligas i varje småsten

claudia recciterade dikter på spanska

när det fortfarande var vårt eget språk

vår hemlighet

marta bjöd mamma på vin

och organiserade hela familjen för att

jag skulle måla rummet rosa

 

Gorda, urmodern moderskeppet

varje nyårsfest och julafton, ett sätt

att trotsa våra minnen beskheten vardagen

varje gång vi byggde världar, som var egna

blev maktens mera obetydliga

 

tios y tias så ensamma vi var då

det var innan rummet, jalla jalla, innan

timbuktu och innan vi namngavs i ungdomens dikter

 

så fanns vi ändå

och firade jul tillsammans, nyårsaftnar

ersatte moderskapet monogamin

klankultur sa dom

på sjukhuset

när vi klampade in allihopa

och trotsade reglerna som

förbjud mer än två besökspersoner samtidigt

 

klankultur

tack

för att du gav mig skönhet

och liv innan jag

benämdes, existerade i

denna vita verklighet

 

innan vi fanns

i era tidningar

älskade vi, bråkade

vi

på gordas fester

bland katterna, blommorna

tiosarna

föddes jag

mixed race

sades vara vacker

för ni ville mig

så väl

 

ni ville mig

allt socker

som stulits

 

ni ville la reconqista

med varje

bok och kaka ni födde mig med

 

ni ville återtagandet

med era ungar

ni ville drömmarna

klätterställningarna

ni ville väcka de försvunna

de oväckbara det omöjliga

 

ni döpte mig till den lyckliga

jag tog glädjen som en plikt, ett ansvar

en gåva jag fått av mina tios

 

att

trotsa repressionen ensamheten vitheten

med

detta socker

dessa fester

 

Tios y tias

ni ville allt med era ungar

ni ville mycket mera

ni gjorde världar

innan

världen

fanns

för oss

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s