väntar

Vi förstår inte hur de andra pratar

Vi kastar oss

väldigt snabbt upp på scenen, där lägger vi oss nakna

så att publiken kan komma in

i våra kroppsöppningar och skratta åt dom

 

Vi går ofta hem – det är för tidigt,

det är så mycket som inte sagts och

varje kväll hade kunnat vara en enhet, men

det stänger, och människor

berättar inte om sina svagheter för

oss, de vet att vi när oss på dem

som reptiler- att varje utspottat tuggummi

blir föremål för våra utgångspunkter

 

Vi är varken lyckligare eller ledsnare

Vi bär på brister

Vi bär på hunger

Vi bär på hundarnas mättnadskänslor- vi äter

tills vi spyr, vi äter blommor och askfat,

vi spottar halsband och klockor

 

Nej.

Det finns inget mer.

Det finns en väntan.

 

Vi ville bara ligga högt

där uppe på statyerna, kunde vi vara

nakna, och om någon skulle komma

Till oss

(men inte

för att skyla

våra vissna kroppar)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s