skymningsprat

Denna dimma är inte självklar, det har funnit stränder, tider då gränsstationer inte forcerades i alla hjärtslag. Det fanns markörer, våldet fanns men också fönster. kullar. hägringar men också

Det här är bara början

Nätterna var enklare att frångå. Detta skymningspråk där varje ord är lögnaktigt för att det rör sig ifrån mig

Mödrar med spruckna ballongmagar under kursiverade baddräkter, saften som barnen dricker är röd av jordgubben och de drunknade kropparna. Att det inte längre går att särskilja ditt blod från vattnet

Vilka barn? Dricker vilka barn drunknar

Det här är bara början

Våldet kallades händelseförlopp och inte kronisk smärta. Redan som småbarn hade vi virvlar. Vi såg en kompis som sjönk och vi visste inte vad som var neråt. letade riktningar i LITTERATUREN men hittade pragmatik, överlevnad fortsättning var det enda vår generation kunde berätta om. Det är alltid någon som bärsar våra slemhinnor. Mörka solar. Under element finns andra element. Hans och greta tvångsmatas som suffragetterna, De apatiska barnen sondmatades. Här får ni inte dö då måste vi bära ut kropparna. här kan du inte ligga hela dagen och lata dej sa dom till mig på akuten. upp och socialisera med dom andra gesterna. så många människor kan ni inte vara i en familj.

det finns bleka blad, det kallas dikter, dessa sagor om torg. men egentligen gör saker på rutin och smsar på manifestationer brinner mobilen inte upp men en gång slagna, ofta rädda

På gatorna i Malmö

Det här är bara början.

Vilka gator Vilka torg

Vilka barn- ”eeeeld och vaatten” sjunger mina barn

Jag brukade skriva för att komma nära det som var förgängligt? en månad skrev jag hundra kärleksbrev men fick inga följdfrågor tillbaka. Jag fick andra saker. Utplåning, kyssar, trånande – Jag var underjord och överjord. Jag drack mig blodig. Kissig

En manifestation- en till. En utvisning passerar. En bilkö. En tågkontrollant. Södergran skriver vem är min älskare? jag svarar henne vem

är min rörelse, älskare har jag

för många

Materialismen mötte förstörelsen i våra samtal. Det var en tidsaspekt vi inte hade råd med. Jag skrev brev, jag fick inget spets tillbaka. Det är fruset. In på mina bröst som trängs med valkar och klädesplagg. Det finns mycket våld kvar innan vår. Det är inte rätt tid att vara trött, det här är bara början

men ja vill sova

tänk På torget,(vilket torg? Vilket som helst, det finns alltid ett torg) en liten protest, en sipprande flicka springer över ett omlopp – vi fotograferar henne/Grekland sätter upp på väggen

vi e trötta

så rädda

för döden, så nära våldet, så lång tid kvar

skymningsprat. innan dagen först kommer natten

älskade

skrämda maskar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s