avslut

I din kroppslighet sökte jag mina förfäder

Bland historierna om prövande formerade jag

mitt existensberättigande

 

Våra förutsättningar för kärlek

var aldrig våra

 

Blattar knullar inte

kön mot kön utan

sår mot sårighet

orgasmen

en varblandning

en smärtpunkt

 

Vi vågade aldrig oss ut

av rädsla för att förlägga nycklarna och språket

på det som skulle vara vår hemväg

 

Vi visste mer om avsmak, vägran

än om hur klitoris kan vidga sig

mellan lår och gatufester

 

När vi kysstes

var våra underläppar stormar

över gravplatser och olust

 

Det är ett märkligt begär

att vilja väcka de döda

tillbaka till ditt underliv

 

I din kropp såg jag mina egna svullna bröst

som sötsaker bland basvarorna

som en ledsen gigant bredvid småkryp och blomblad

 

Om du skulle utplånat mina egenskaper

 

Medan du drunknar

väntar jag fortfarande

på dörrar och slagfält

 

Om det fanns sår som inte läker

 

En identifieringsritual

hur du tryckte dina fingrar

mot mina blåmärken

 

En allians

var dina mungipor

men mina tänder lossnade, vred sej bortom

 

Jag saknar det språk som var min enda följeslagare

om vi ses igen – låt oss då gråta översvämningar

i deras badkar

 

På en plats

utan syre

finner vi kanske

de ord som nu

sipprar

ur våra fotleder och

saknader

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s