Vad är en mun utan förnedring?

Jag glömmer inte dina dikter för några kompisar tipsar mej om dom och säger dom e radikala och luktar sött och ruttnande som nektar. Jag glömmer inte den första killen som sa att mina första bröst var vackra (så fasta sa han, som om bröst kunde röra på sig) jag glömmer aldrig mina första bröst och inte heller mina sista. Jag glömmer aldrig den jag knullade på ockupationsfestivalen utanför polishuset som sedan dumpade mig(jag kunde aldrig tänka mig att du skulle bli förälskad som du talar om sex) jag snodde hans fanon bok i vredesmod jag lärde mig mycket om politik och smärta av det där samlaget. Jag glömmer inte heller den där kvinnan i spets som sa samma sak till mig igår och jag glömmer inte alla de som bad mig glömma de spöken och fallosar som axlade mig. Jag glömmer aldrig den som var min evighet tills den tog slut. Jag glömmer aldrig hans familjeberättelser och hans språkliga dynamit, eller hur vi vände vår underordning mot varandra tills vi kom fram till en syntetisk orättvisa. jag glömmer aldrig hans klasshat, hans melodiska apati och de melerade ögonen genom vilka han sa att jag var vacker. Jag glömmer aldrig detta(en gång var jag ung och vacker). Jag glömmer aldrig att det inte skyddade mig från något mer en skugglika spegelbilder, att jag våndades och vantrivdes ändå. Jag tänker att en gång återuppstår mina älskare och mina kroppar. Jag tänker att bortom ödesbestämda förfall finns spontana fantasier. Uppror som återgår är ändå uppror. Om sluträkningar, resultatrapporter pågår räkna då mina läppar. Tänker att varje dikt du skriver handlar om mig. Så måste det vara, mig måste du älska. Tänker att skillnader mellan illusioner och stordåd är små i tanken men större i praktiken en evig hunger är detta minne och denna famlande fantasi. Jag glömmer inte alla de jag förnekat och de som förnekat mig, jag glömmer inte bort de kyssar som skedde under uppspydda fyllor eller i darrande spindelögonblick. Jag glömmer inte alla de som trötshånglade mig och alla de jag trötshånglade utanför moriskan en solidaritetshandling en spricka i begärsförhandlingarna. Har du en cigg? min telefon svarar mig inte. Jag glömmer inte den jag ville vara för er och det vi hatade tillsammans, jag glömmer inte hur ni målade mina läppar röda med era tänder och hur ni fick mig att gå till desperationens kanter för lite sötsaker. Jag glömmer inte någon av de som passerat genom mitt underliv och jag glömmer inte heller någon av de spm aldrig ens var i närheten men som gav mig vätska en tisdag, våta våta törst. Jag glömmer inte era kroppar för det är alla mina som jag stulit och burit, burit sönder, älsklingar som jag överexploaterat era sällheter. Min kärlek är levande arbete men döda liv. Min kärlek är sorger som smyckar mina feta lårs grindar. Min kärlek är naiviteten i att tro att allt du gör är ett tilltal till mig och att någon gång träffas vi alla igen i Jesusparken eller på en demonstration och kysser varandra utan en slav och herredialektik (vad är en mun utan förnedring? Vad är ett ansikte som inte droppar, vad är en värld utan varufetichism -vad skulle fetichism vara då?)och vi knullar hetsigt igen som människor fast utan det människor brukade kalla förlåt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s