house of hiphop/ur sprickor pidestaler

Det finns dansgolv där folk går över lik för våra kroppar

och ibland kan jag sakna house of hiphop och alla händer

som plötsligt hamnade på mina höfter och kanske

enda in under trosornas vekheter medan ett ölglas

vrider sig ur händer vrider jag på mej

och jag ville

inte alltid men detta att inte alltid vilja

gjorde mig äntligen till kvinna

 

Jag bor på platser där våra anatomier inte är och

jag tror de

ser oss som monstruösa mödrar och jag tror

de idealiserade oss som häxor, änglar

man aldrig knullar men som spår

framtider och urtider i andras sexualdrifter

 

Det finns en vithet,

den har en kroppstyp

men saknar formler när det gäller

våran hudfärg

Jag minns hur min pappa

var queer innan ordet definierades just

för att de aldrig

kunde benämna honom

som varken ful eller vacker

 

Jag ser dig sitta ner vid bordet syster

vi borde stå på scenen

du är smal

du borde i alla fall få stå på den där scenen

jag ska plantera pidestaler runt min oro

På en plats över taken vill jag föda dig

där du kan välkomna

beundrare in i dina öppningar och

avslut

 

Men vi är för stora eller för små,

det är något vi saknar

som har med lätthet att göra

 

Här är våra vänner

vi valde dem med omsorg

de som grät offentligt och kämpade internt

de som svarade när vi var rädda

för mörker eller vithet

de som krävde solarnas hetta för

att sedan

bränna sig på ciggarettfimpar

 

Här är våra världar

Men platserna kastade ut oss

kastade upp oss

kläderna klädde oss aldrig

och jag sminkade

brösten med glitter och guld

på språk där detta inte var

valuta

 

Det finns dansgolv och stränder som jag saknar

där jag återtog min kroppslighet

som hade slumrat länge

mellan ensamhet och fotleder

Det finns allianser som jag delade dessa

vatten med

och tillsammans berusades av att

också vi kunde fukta

Det finns låtar som jag lärde mig

att vara sexig till och jag

längtar tillbaka

till du som lärde mig den musiken

 

Det finns en kunskap som

jag aldrig glömmer

att också min kropp hade

väggar och innanmäten

 

Världen är ett vackert våld

En förutsägbar översättning

där kropp blir kapital

På vissa platser

var jag översättare

Jag har inga förtäckta illusioner

om att det

var bättre där

men jag minns platser där jag

var pengar

och hur de brukade

ta på mig

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s