insläpp/avstånd

Jag tycker om den här klänningen

Min kropp är

nyfödd och åtrådd,

Hos detta tyg

är min mjukhet nära

Med täckta formläsheter

förblir mina

översvämningar skylda

och människor söker

be stjäla mitt inre

 

Kom inunder

Jag får

en lek vid mina kanter

Du får se på

när jag svämmar över, jag

vet, det har ni alltid drömt om

att er sexualitet

perverterats till att avklä, till

att bortom bröst hitta blemmor

 

Det är ett spel som inte går att undkomma

Det finns utanför könet och det

finns innanför texterna, långt inne

där borta finns det våta i mig

som forsar, som krossas,

ge mig önskebrunnar och andar, lukt

av ruttnande och rinnande

 

Att släppa in, att avstå

 

Patriarkatet är fantasilöst. Jag trodde mig större

än dess lågintilligens, ville prata utopier

och änglar, ville drabbas av enhörningarna och

ensamhet

 

Men alltid älskarinnor eller fruar

På tinder kallades jag hora

i en sexlek, det var så förutsägbart

att det avbröt mina orgasmer

 

Männens dikter, om det svala och sköra

söker essensen de inte har

i ett teckensystem fyllt med

styvmödrar

 

Det laktosfria språket

irriterar mig mest

 

Vad gör det mig att friheten

kommersialiseras? Jag har aldrig

velat den, har haft andra drömmar

än att få bestämma själv

Verkar vara en ensam fantasi

att få låta dig komma in

till mig,

önskade bortom att alltid

ha en herre över mitt kön

oavsett om det

var jag som var domen

och klubban

 

Att avskaffa könets dörrkarmar

att ingå och genomgå i mina kroppar

 

Kroppen min ska

vi dela på

hälften

 

Kvinnorna

hur jag respekterade dem

hur det hindrade mig i mina begär

vilken märklig sorglig sak att säga på krogen

dig älskar jag dig kan jag inte kyssa

Jag ville, likt männen ha svalhet,

jag undergick mellan spets och uppknäppta

skjortor som jag drevs av att

ta isär, vad det äcklar mig

dessa drivkrafter, att söndra och härska

mellan intimiteter

När hon tryckte upp mig mot väggen

längtade jag men var varsamhet

vill du gå? som om jag knullade

en fågelunge utan vingar, att

det inte slog mig att också underliv

kunde handla mig

 

Bland tangopalatset alla blommor

och växtlighet, bland de som

stannar sist, bland gator där

inga avsked finns

 

Hos mig finns

inga plagg att sönderslita längre

jag övervintrar i min undergång

Så vackert här, bland människors avstånd

jag bor gärna kvar i mellanrummen

allt annat är besvikelse

alla skymningar och kvastar bär

mig mot

den intimitet

som överkommer och

där rider jag och

där tar de av mig min klänning

utan att avslöja

mina hemligheter

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s