systrar/skärvor av eld

När våra evigheter blir era ögonblick

ser det mindre smärtsamt ut

dessa sår jag vårdade

 

Jag ville aldrig

rörelse och

sönderfall

 

Syster, om du inte skrikit

hade jag stannat under

blåmärkena, jag trivdes

av att någon rörde mig

 

Men ni sprängde

det som kallades för systerskap

och ingen tar längre på mig

med varken våld eller välvilja

 

Omöjligt för mig nu

att bringa ordning

att inlemmas

i vita led

 

Omöjligt att

känna ensamhet

när vi har krachat deras fester

och deras skratt inte längre är

 

Vi sönderslet alla helhetet

till tröstlösa kroppar

till sprickor, till dagdrömmar

 

Sprängkraften i vår olydnad

byggde aldrig ett program

men många brudar som kröp

bland speglarna på golvet

kunde för första gången

benämna en blödning

 

Till alla som gjorde möten ineffektiva

och förstörde körernas sjönsång

Ni som skrek sorgeskrik

in i ballongernas ljusa färger

Destruktionen av könet

har ännu inte lyckats

men min och andras

överlevnad går att spåra till

er förstörelse

 

Jag söker fortfarande

en gemensam förbindelse

att bli den

rörelse vi aldrig kunde

mitt glas skall eldas, smältas

och blåsas tills lårkakor

blir fanor och

mina sorger uppgår

i någons kanter

 

Ingen brinner likadant

men allting brinner upp

Jag kan vara virke

om ni blir skärvor av eld

men aldrig mera ingå

i det som ej förtärs

av branden

Med och till

kaoisga blattebrudar

dricker jag denna kvinnodag

till de som lärde mig

att inte längre vara glädjens

fotsoldat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s