och allt som inte går

Om de någonsin skulle göra mig till lakan

till vita mjukheter, till värmesvall

så skulle jag satt mig på tvären

och tänkt på den gången

jag vaknade under en säng,

på hur det var att kyssas på golv

och att älska med ryggvärk och

bristvaror

 

Om jag någonsin längtade efter närhet

visste jag inte vad närhet var

Om jag träffade vissnade män

och tröstade dem

Om jag så lekte med flickor från förr

och försökte att bjuda till

skulle det alltid vara så

att jag lät dem lämna mig

att jag gick tillbaka till dig

till jordarna, till svullenheten

blåsorna kring mina fötter

 

Om det var

för att de frågade om mina krigsskador,

tog fram anteckningsblock och kukar

och aldrig tänkte på plåster

Om det var

för att det förnekade mig minnen,

benämde mig som bortsjunken och osnuten

för att jag samlade på synder

Om det är så

att de inte kan göra mig

historielös

förrän jag knullat på monument och mödrar

Och om det var så

att det redan var försent

att jag sålt mig till

det som inte är beständigt

och att världen

inte ville mig så väl

att jag inte litade på dem

vilka jag gav mina hemligheter

så skulle jag alltid tänka på

det som inte är

 

Hur det var när vi delade våld

och hämtmat

hur du är den enda

som vågat på att inte

läka mig

hur du är den enda

och aldrig varit

och dina kanter, hudar

och mina administrationer

av sjukdom

och allt som inte går

och allt som kärlek är

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s