Allt annat är bara dikter

Poeterna

som blinda hundvalpar

lapade mjölk

med kön och sår, inga ögon

kunde hjälpa dem

 

Poeterna

som dumpade tjejgäng

tog selfies och hoppades

att han skulle kolla

Längre än till upprättelsen

kom de aldrig

 

Så många ensamma människor

som bråkade om

vem som var mest ensam

 

Så fixerades också jag

vid mina sorgegenalogier

räknade blåmärken, skrev

en poem av dem

Vi delade detta,

den nödvändiga förljugenheten

i att estetisera rädslor

 

Gör en massa

av denna snårighet

 

En gång ska

Vi skrivas

och inte handla

om förnekelse

om upprättelse

En gång ska vi placeras

närmare

de stora berättelserna

som hade kunnat ge

våra smärtor en mening

 

Sällan tänkte vi

på bokbål eller hur

texter skulle inlemmas,

som blombuketter

i det som kan kallas

klass och ras

eller bara barndom

 

Våldet ter sig slumpmässigt,

ryckigt hägrande

för dem som glömde

vad som kunde varit

dess binäritet.

 

Detta system är ohållbart

Denna ensamhet är omöjlig

 

Allt annat är

bara dikter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s