Alla de som mördats

utan gravplatser

och namngivelser

rör sig, som sjöjungfrur

i havet.

Jag känner mig

mycket ensam nu,

språket dricker

mig halvtom

Varje bokstav

som jag skriver detta med

är stulen, detta är

en blodbok, och vi

säger

ingenting kan skrivas

längre, nu

ingenting annat

kan tecknas än namnen

på de ansvariga, de ansiktena

ska bli min poetik,

jag drömmer om

att kunna tvätta av mig blodet

men jag vaknar

ofta av

att det levrar sig

som en gräns

i mig, det är av sådan form

att det inte är rörelse

och en kropp kan inte

men måste

flytta på mig

Vi är mycket ensamma,

i skolan läser vi

inga gravdikter

där skrattar man

åt barndomsminnen

Päronsplit

och en pojke

som gör bönen

till en sköld

mot vakterna

på centralstationen

Det finns ord

som har en performativ

karaktär, och en bön

är en dikt

och en dikt

är ett våld

en dag då solen

ljumnar mig

en dag då haven

snart kokar över

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s