Vi är på grand och försöker kicka ut Dan park men man kan inte göra så, tyvärr asså säger vakterna och en sista cigg tänds och det som var små korta sekunder av uppror och begär övergår ofta till rökhosta och ensamhet och man dansar vidare och vakterna vaktar tänker vi fast vi e inte där utan det står så på chatten.

Vi är försälskade i en snubbe och vi sa till dig att han var en idiot från början eller nej nu ljuger vi, vi säger inte sånt, vi har aldrig haft sanningsanspråk, vi har alltid haft en förkärlek för det overkliga men du hörde det från alla i vårt crew i alla fall teleåpatiskt på något sätt måste du ha fattat och ändå hamnade du där i hans kukar och passionen blev en besatthet och ingenting funkar aldrig med såna snubbar men D e lugnt säger du vi e snygga och vi knullar med tre personer den vecka win win och ingen knullar som han det har något med ögon att göra säger vi.

Vi säger hur mår din mamma. Vi säger hur mår din bror. Vi säger hur mår ditt mörker men det finns aldrig riktigt tid att fånga sådana oändligheter. Vi säger hur mår din mamma och ibland så svarar vi hon mår inte så bra eller så säger vi din mamma mådde visst bra igår fastän det nu är alldeles för länge sen det var inne med din mamma skämt.

Vi dricker sprit ofta men inte så ofta att det är farligt. Vi har olika vanor som att vi måste spy innan eller efter vi har gått ut och att vi är snyggare när vi är nyktrare eller tvärtom. Vi är störiga när vi är ute vi är fantastiska när vi är ute vi går aldrig ut längre och vi är så jävla fucking förbannade på det, att någon bara kan sluta. att någon bara kan gitta.

Vi sitter instängda i lägenheten i en vecka. Nej det gör vi inte men det känns så. Vi tänker på en snubbe som vi älskade en gång och som förrådde oss för normaliteten och vi tänker att världen om det är detta förräderi inte är vår värld så vi stannar hemma. Vi tappar bort oss i mellanrum och trösklar så vi stannar hemma. Vi förgås av läkarbesök och administrationer av smärtor så vi stannar hemma.Vi äter två paket med pyttipanna tills vi märker hur kroppen börjar röra på sig och då somnar vi, som för att undkoma förändring. Vi läser om något som hände en gång för länge sedan och tänker att litteraturen är det enda som är mänskligt eller ännu värre, att vi inte är riktiga människor.

Vi säger att om ett år ska vi åka. Tillbaka. Till ett land där vår svarthet inte är en erotisk ensamhet eller ett fyrtorn av hejdåsms. Hemma, dit där vi aldrig varit. Vi skriver ner det som plan för 2015 men tappar bort lappen på ett fik där vi en gång trodde att man kunde förflytta sig. Vi fikar och säger det här borde vara en tradition.

Vi skriver en dikt för att förbinda all denna ensamhet och för att överkomma all svartsjuka på varandras smalhet och vithet och klassprivilegier mest men också avundsjuka på den där självklarheten eller sättet hon rör sig bort från och kom då så kan vi glömma att vi inte är varandra att vi inte begär varandra vi e ett crew bara vi e allt bara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s