1.

– Jag hittar ingen badräkt som passar.

– Trött. Nej. Det är bara som om huvudet inte hänger ihop med mig. Det liksom krasar ifrån oss.

– Jag hade kunnat ta den gula, men kanske får den mig att se blek ut.

– Det enda som fungerar är det som prasslar. Prsss ska det låta. Och så öppnar man dom. Skalar dom. Fyllningar. Koncentrat.

– Eller barnslig, jag vill inte se barnslig ut. Ofta väljer jag mellan att se tjock och barnslig ut. Jag är hellre tjock. Det har mer värdighet.

-Vad som förlöser mig.

– Värdighet.

2.

– De vita hade inte tänkt på sin vithet förrän vi kom. De talar om detta med mig. Nu tänker de på det.

– En rosa. Med mycket urringning. Jag tycker om mina bröst- eller jag gjorde i alla fall det, före

– Jag tänker minde och mindre på dem. Jag tänker mer på oss. Vi oroar mig. Någon som var jag sa att i mitt hem möttes den vita slampigheten med blattecrewen. Också i mig fungerar det så. De vita namnges, identifieras. Vi… jag vet inte.

– Man kan köpa en sån på internet. För typ femhundra spänn. Fast om den e för liten. Måste man skicka tillbaks den då???? Då e det fakkin frakt och sånt också.

– definierar dem och vi stänger in oss. Ingenting. Ett prasslande, enbart. Som om vi inte kunde. Men om vi inte gör det… finns inte dom, finns inte vi…Jag tror inte på hudfärg. Jag tror på profitkvotens fallande tendens. Ramlande tendens. Hur ensamheten prasslar. Jag har aldrig varit med någonstans. Det är sanningen. Nu ljuger jag.

– Och sen pallar man säkert inte skicka tillbaka den… då sitter man där med en för liten

– Vem viar du.

— och så kan man inte slänga den för den kostar femhundra spänn

– Vilken nyans är gränsen. Det måste finnas en gräns. Om vi inte ser den, måste vi måla den. Vi måste.

– o då sparar man den o har den hemma på samma hylla där man har trosor och kondomer och sen varje gång man ska ta trosor och kondomer ser man den där jävla rosa slampiga skiten som man trodde man kunde bära upp.

– Vi måste vara arga för att se klart. Vi måste se klart, vi kan inte vara arga. Jag skulle vilja tala om Debatter. Jag skulle vilja baka en tårta. Jag skulle vilja vakna, nu…snart. Det hjälper mig inte att de tänker på det.

– En gång, innan alltså. Hade jag en som var cool. Jag behövde inte tänka på passform. Den var orange och svart och rosa. Alla sa det också. Alla såg det.

– De får inte tro att de är snyggare. Människor med makt älskar att prata om sin makt. Att medvetandegöras. Jag med. Jag säger. Jag kommer från Lund.t. Vi gör en tårta med skuld och övergrepp. Att säga jag har makt är också att säga jag är bättre. Vi måste vända tillbaka detta. Jag hoppas dom är mer olyckliga. Jag tror dom är mindre lyckliga än vi.

– skiter i att köpa nån. Det kommer ändå bara regna hela sommaren. Lol sommaren. Va e de ens för ord när de inte e så. Fak it. Men den rosa hade varit snygg. Jag köper den en annan gång. Om jag ska på charter eller så. Fast då e det väl ändå ingen man vill impa på, på chartern alltså.

– vad menar du med det?

– jag menar ingenting.

Jag vill bara bada.

Jag vill bara knulla.

Jag vill bara skala av pappret från kolan och

känna med gapet

hur den sjunker

i min mun

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s