Syster som skrattar

Det ser ut som en begravning här,

det är inte en kritik

det är bara så

att du har så många rosor

 

Då kunde jag ännu inte se

alla blomblad,

strösslade slumpvisst

på min bädd

men jag såg kartan

som männen ritat

på en servett

över vårt blod, vårt hav

och hur den långsamt

skrynklades sönder

till en blomma

 

 

Måtte det gå oss väl

Jag skall slänga alla blommor

i en påse, påsen skall jag sedan slänga

i containern,

där skall blommorna och plasten blandas

tillbaka till jorden, tillbaka till

konstruktionen

 

 

Det är inga kärleksblommor jag har fått

utan sorgebrev

Varje själk ruttnar lite

men är fortfarande växande, konstruktiv

som en sjukdom

 

 

När jag var en sjukdom

fick jag blommor

jag skall slänga dom alla

i en plastpåse, jag skall få nya

blommor, det skall komma nytt liv

 

 

Moder berättar för de nya kvinnorna

om de gamla mödrarna

Vår genealogi är uppbrottets

därför går vi i cirklar

runt frågorna och mödrarna tuggar

blad och kakor och

kvinnorna lägger ögonskugga

på sina kvinnolår

som skall bära frukt

som snart måste ruttna

 

Det sista som överger människan

är lukten av sötma

som övergår

 

Kvinnorna

som mognade till ballader

och bröst

allt för tidigt

blev övergödda fort

 

Jag hör hur de bråkar med

manligheten om timmarna

men klockorna

är inte kvinnornas

Dessa segrar kan de inte vinna

saften rinner dem

ur munnarna

ur könet

ur håret som borstas

vårdlöst till något

vackert

 

 

Jag skall samla all vätska i en skurhink

och hälla ut den i avloppet

Jag skall se hur den försvinner ifrån mig

jag skall tappa den i en sådan toalett

som inte är kopplad

till något reningssystem

 

 

Medan jag fick liggsår

började det växa ogräs

ur mina vener

Dessa blodkärl fick namn

Jag skall rycka dem,

från roten av mina omlopp

Jag skall inte äta dom

fast jag vill

 

 

Dessa växter har ingen jord

Men vi har krukor

papper, omslag

På pappret står det skrivet

genom vilket blod

jag förbinds till andra

Jag samlar på sådana papper

Jag lägger dem vid mina tårkanaler

Jag låter dem lagra fukt

Jag bidar min tid

Jag ackumulerar vätskan

Vätskan omfamnar mig

 

 

Rota inte i avloppsbrunnen

där jag placerat

mitt avfall och hår

Mödrarna rotar,

de finner

de flätar

 

 

Ur frisyren

skapas en lera

Om jag blåser in mina kramper i den,

får du liv.

 

 

Jag tror att du är min syster

Det tog lång tid för mig att förlåta min första syster

för att jag inte var henne

för att jag inte lidit som hon

Ingen har slagit mig på fingrarna,

det är också en olycka

jag kan inte knyta dom

så som du kan fläta din kropp

till en kvinna, så vacker

 

 

Kvinnorna binder sig samman

vid ursprunget

berätta en saga, för mig

så jag kan berätta den

för mina blodkärl

de har namn efter krigare

jag älskar dem nu,

jag vågar inte rycka bort dem

som ett plåster, snabbt

ska man göra det.

 

 

Jag undviker ämnet.

Det är mitt sätt

att bida min tid.

Att be, Bönbanden måste smugglas in

på sjukhusen,

liksom mödrarna

Avgudadyrkare,

kallar läkarna mig

 

 

måtte andra tider komma

måtte det gå oss väl

 

 

Mina systrar är mer härdade än jag

De svenska kvinnorna

är deprimerade

Jag är något mittemellan

En hybrid, en ros

som ruttnar

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s