Jag har aldrig varit så självupptagen
som de dagar det ljumna
välde in i mig

Jag tittade på mina naglar,
jag såg dem växa sig stumma.

Det var den ensammaste av sommrar.

De som rörde sig runt mitt nagellack
var lika enhetliga som jag,

Alla hade sin egen labyrint
den var partikulär
den blev aldrig
en morgonrodnad

Alla hade sina egna naglar,
det var den ensammaste av somrar

nagelband
som jag hade slipat så vackert
som jag hade färgat så starka och
de brast inte
fast jag väntade på det

Människor textade mig problem som hade med åtrå att göra,

De var nyfödda näckrosor
det var vår,
Jag ville hjälpa dem men var igentorkad

Så varm som missunsammhet är
jag slutar tänka på vatten
fastän temperaturen långsamt höjer sig
över mina egna ytor.

Människor textade mig om deras genealogi, som var svekfull och efterhängen.

Min syster bad mig slå upp telefonnumret
till gravstenarna
hon ville ringa och fråga
om vem det var som växte
i henne

Och vi hade alla
en spricka
en alkis
en blåsa
som väntade

Fötterna bubblar när du häller dem kokande
ge dem liv
slipa dem

Det är ett ensamt arbete

Jag byggde ett altare
av sms
jag stoppade upp dem,
mjukt, som örngott

Jag väntar på det värsta
nej
jag drömmer om det, bekände hon
om hon kunde få slut på alla
som oroade henne, så skulle hon bli befriad

luften skulle spräckas

Andningshål. Såpbubblor
Sväva från det
som fängslar

Jag lyssnade inte på henne
jag filade mina naglar

det var den ensammaste av sommrar

bildades bubblor så som cystor gaser
syre

och jag ville andas så jag gick ut
fyra fem gånger om dan
för att ta en cigg

när jag satt på trappan
ångrade jag mig
för jag tänkte på tandlossning

Dagarna var mycket långa
invävda i silke och skam

jag försökte ta sönder spindelnäten först
men sedan började jag
namnge trådarna

Ibland instagrammade jag
jag fick alltid många likes

Det var en opolitisk olycka
Oturfåglarna
var duvor
ekorrar
igelkott
människor

ville jag blåsa ut ljusen
men jag kunde aldrig andas
tillräckligt

hur mycket syre kräver
en blåsa

jag hade velat borsta mina tänder
och börja om den här dagen

Jag var omringad av människor
de filade sina egna naglar
ibland bet vi varandras,
som en kärleksakt
smutsig, sensuell
spotta ut saften
de döda hudcellerna

inte ihopknutna
hade vi kunnat lämna
varandra

skölja
tvätta
spotta

ideologin tvingade oss
att svara i telefon
det var den vackraste ideologi
jag svarat

när det blev måndag var det fortfarande många veckor kvar

Sommaräventyr
andnöd
alla mina vänner
har panikångest
jag minns när jag inte
kunde beskriva symptomen

det finns bara språk
för att beskriva tystnad det är ju konstigt

Sköljer min tunga
med ciggarettrök

mjuk
som ett askfat
skall jag bli,
tom

som jag nu somnar
i dig

Det grekiska folket
kan inte påföras skuld
för att vi misslyckats
säger hon
det är inte deras fel
att dom var det enda
som kunde få mig att
sitta upprätt
säger hon

att vår hud var mjuk som sammet ännu
att vi svarade i telefon trots
att ledning inte är samband
det finns mycket hopp kvar
att förlora

ännu kunde man sticka hål
på spindelvävet och
i mellanrummen väntade
fler förluster

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s