Knä och kropp
ber du mig att vakna
duscha, smörja mig

Matar du mig
och säger
att min mun
kan vara en av många
målar du naglarna spetsiga
och säger
att de kan förstöra
den reklam
som förstör oss

Hur skall jag förklara
att jag hellre stannar i soffan
att ibland tänker jag
att varje röd nejlika
egentligen bara
är många blomblad

Att allt det vi älskat
har vissnat
Att den här sommaren
vissnade jag
att varför då klä oss
i nejlika och körsbär
viol och
och andra ord
som jag inte kan

Nina Simone i trädgården
på tvn
Vägen är mycket lång
fylld med kors
och andra dödsbud
säger hon

Du säger,
hon var lyckligast
när hon var delbar
Jag är inte redo att vakna än
blombladen ringer mig
men jag kan inte svara

Den fascistiska rörelsen
är mycket nära
på internet
En kvinna klickar jag på
Hennes namn är samma
som ditt

På nätterna läser jag
dem, projicerar mig
i varenda förnedring
På dagarna läser jag
dig, projicerar mig
i varje besvikelse

Maskätna människor
Smutsiga delbarheter

Kallar du detta folk

Denna spänningshuvudvärk

När vi hänger upp galgarna finns det alltid en risk att

vi hänger upp oss själva där

Vi dansar på gravstenarna
åkallar spökena
ömkar oss för dem

Ingen tänker på de döda
så som bödelns barn. Jag vårdar
kulturrevolutionernas
gravar, planterar rosor där
jag fryser utanför soffan
vi är inte tillräckligt många
för att hålla mig varm

Är politisk apati
när inga blombud
finns att tillgå

Så vi ruttnade
på golvet
i soffan
på tuben
i skogen

De sa, ruttna inte i min träggård
De sa, hur man än slänger ut ohyran
så hittar den in igen

En gång såg jag en panter.

jag vet inte vad som hände sen

för allt jag någonsin begärt är borta

och den här sommaren

vissnade jag
men det slog mig då
Vi är en trädgård
där döda pollinerar
drömmar

Vi har inget annat val
än att fortsätta
trycka oss tättintill gravarna
och be dem
om liv

Du säger det finns tid
för själömkan
det finns tid
för vrede

Din kropp
är alla tider
säger du

jag duschar medan jag smutsar mig ner

ikväll skall vi söderriva reklamen
så att den ser ut
som vi själva gör

Du säger
vi är inte oss
med varandra än
men någon gång
kommer vi träffas

 

 

Du säger
Det partikulära
är bönens tilltal
Det universella
är benen mot fotbollarna
magarna mot tvätthängarna
det spaciala som slingrar sig
som en hägring, en hoppfullhet

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s