luskamningsprocesser

Mitt crew sa till mig
Jag studerar detaljer i hans ansikte och i hans rörelsemönster.Jag har läst hans födelsehoroskop. I hans horoskop står det att han uppträder med en viss distans mot omvärlden, vilket kan uppfattas som kyligt, även om han har känslor under ytan.

Mitt crew sa till mig

Varje demonstration är i grunden samma process, en återförening, ett skiljetecken. Varje demonstration är också en uppvisning av svaghet(trots att det indikerar på motsatsen), och det där sticket i mungipan som man kan framstå som lycka,är egentligen bara passivitetens gemenskap.

Mitt crew sa till mig

Jag lovar inte att inte ligga med en idiot men jag lovar att inte ligga med någon som bär idiotens namn.

Mitt crew sa till mig
Denna svaghet är det enda som är mitt

Tinder sa till mig

Min dröm är att äga en helikopter
Min dröm är att äga ett skjutvapen av faritradekarraktär
Min dröm är att äga ett barn i din hudfärg

Mitt crew sa till mig
Lössen som borstas ut ur håret hittar vi alltid hos någon annan.
Det är en reproduktion av hårborstar, det är en reproduktion av naglar mot iritterad hud, det är en reproduktion av förgiftning, det är en reproduktion av inzomningar, de korta sekunderna som ögon orkar vila mot bilden av ben som kryper sönder dig, det är en reproduktion av vämjelse, det är en reproduktion av mellanrum vid kroppar som aldrig blir och som aldrig kommer vara,

nej det är en smitta, det är en farsot,

nej det är en reproduktion av läkande, det är en reproduktion av reproduktionen, det är vita ägg och svarta prickar, det är ägglossning och pms, det är dagar vi inte reser oss ur sängen, det är raspigheten i halsen när vi svarar efter långa timmar av stillestånd, det är fotografiernas symboliska betydelse, det är chattrummen, det är dom andra rummen, det är rummen vi alltid känner oss obekväma i och därför andrieferar varandra så att vi skall kunna sitta mer bekvämt, så att stolen inte slutar halvvägs över låren,

nej det är luft, det är hår, det är barnsliga fantasier av att någon gång äta frukost med någon man legat med eller iaf viska dess namn,det är rastlösheten när detta väl sker, hur vi alltid återkommer till luskamningen, som om det var vår enda egentliga puppa i vilken vi kunde vårdas och växa på samma gång, det är en metamorfos som aldrig händer, det är ett skypesamtal som brister, det en dagisplats där de alltid ville borsta itu våra lockar, det är en utekväll där de alltid ville känna på dem, äta dem, det är att jag inte vågar säga att jag är i luskamningsprocesser så jag låter dem smaka på mig, och jag njuter av att de äter ägg och att de äggen också kanske är bomber, som slår ner kroppar inifrån, invasioner,

eller så här det är imperiet som sjunger för tusen år sen, det är hur man anpassar sin musiksmak för att för de vita framstå som en mer autentisk blatte, det är att man en dag upptäcker att denna anpassningsprocess har lyckats, att folk inte längre säger ”men du är ju inte som dom”, utan tvärtemot smäller en dörr mot ens nästipp eller var det underliv och det är att man står där utanför klubben eller var det sjukhuset med en blödning och funderar på om detta är en delseger,

fast också det är att vi måste förinta delar för att skapa helhet, det är flugor och skalbaggar, det är stadsdjur, det är stadsljus, det är ungdom och växande och hur vi långsamt rör oss mot platser vi inte tror på men att stanna skulle vara att förintas i platslöshetens helvete, det är hur vi alltid kommer längta tillbaka till luskamnningen, det är hur en process som påbörjades som en intervention numera skapar en nostalgisk och cermoniell känsla, det är att krig och våld alltid återfinns i julbord och efterättsbuffer, det är att äta dom andra det är att äta varandra det är att bli äten eller äta upp som gäller,

men horoskopet säger det är något som kommer att stötas tillbaka, det är ett vägskäl, det är något som kommer sträcka sig mot dina serretoninivåer likt en påbörjan av ett magkatarr, det är en halsbränna, det är en kaskad, det är vatten som rinner ut ur näsan när du dricker för snabbt, det är att alla handlingar har konsekvsenser, det är att alla konsekvenser är vi själva ansvariga för, det är en tvekan över ansvarsfördelningen, det är en misstro inför ansvarsfördelningen, det är det det är,

men baby det är så att det var en tid då vi kammade varandras hår och letade efter vämjelse och det kommer att finnas en tid då vi längtar tillbaka till detta äckel, eftersom det kanske var den enda partikulariteten som faktiskt var universell, eller såhär om vi skulle berätta om ett crew är det alltid till luskamningen vi återkommer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s