när sverige har politiska fångar

demonstrationen
förfesten, mina sminkade kinder
hennes detaljerade naglar som formade symboler
som vi var formade i
spriten och vi skulle ta natten tillbaka
och vi visste att vår vilja
var en omöjlighet
och vi dansade, och vi dansade

Våldet

hur moriskans musik stelnar
hur en aldrig glömmer hur en utekväll ser ut när den tänds
och människor fångas i sina blixtrande ögonblick, dåliga moves och taskiga raggniskrepliker
hur vi står ensamma när vi hör vad som har hänt och
hur vi e för fulla för att fatta.

hur somliga fattar

springer.

Våldet

Bunkaslagsmål.
Vems polare är det som ligger på sjukhus.
Bunkaslagsmål
Vems blod är det som ligger utanför glassfabriken.
Bunkaslagsmål
Vems mammor är det som tar med sig knivar i handväskan.
Bunkaslagsmål
Vems tidningar är det som skriver
Bunkaslagsmål
om vems kroppar som ännu inte kan tala
Bunkaslagsmål
Vem är det som gråter
Bunkaslagsmål
Vem ser hur en stad eller stadsdel vaknar i svart sorg
Bunkaslagsmål
Vem inlemmas i sorgen
Bunkaslagsmål
Vem tittar på utan att delta på grund av deltagarnas konnotationer
Bunkaslagsmål
Vem tar för första gången en Afa flagga i sin bräckliga hand med de långa vackra naglarna och låter den värma ett nedkylt ansikte

Våldet

De latenta Extremistrapporterna
frigivandet av ”de unga männen ”
Det gråa vädret,

det gråa våldet
det vita

Våldet

I varje affisch finns ett minne av nazisternas tapetklister i kristianstad,
hur de blandade glasbitar i
så att man inte skulle kunna förstöra,
hur hud är så lätt att förstöra,
kroppens raspighet

I varje banderoll finns ett kompisgäng som kommer att splittras till glas

Det blommade
utanför sjukhuset, hur de ligger kvar i det våta,
hur lukten av våta blodblommor sjunker genom sofielund,
hur den tar över den ständigt söta doften
av fabriksbröd och mervärde

varje strategisk debatt
(vad är sorg
vem är hat,
vem skall stå först i detta hat,
vem skall stå sist i denna sorg)

hur vi aldrig vann något mer än ändrade tidningsrubriker
hur vi vann varje kropp, varje medvetande
hur vi funderade på kostnaden av segrar och
vem det var som räknade dem

Våldet

romregistret. kvinnoregistret.

registreringen av andra

andra registreringar som vi aldrig kommer att förtälja

Rättegångarna då vi bad på våra knä att inte kallas för tjuvar och horor. (hur jag här funderar, har jag rätt att säga vi, hur jag här ändrar texten och skriver
rättegångarna då människor bad på sina knän för att inte kallas för tjuvar och horor, (hur diskusionerna om promonen sägs vara anledningen till att människor skjuter och inte förövarna som faktiskt
skjuter)
Rättegångarna som användes som en plattform för konstprojekt för att visa på den bristfälliga ytrandefriheten och

bristningsgräns bristningsgräns bristningsgräns bristningsgräns bristningsgräns

bristning
gräns

gräns

Våldet

Den repetetiva organiseringen.
Den uttröttade organiseringen.
De pessimistiska segrarna.

Elina som ett år senare ringer mig och säger
”när vi precis hade börjat snacka om något annat
om det riktiga våldet
om det systematiska våldet
om de system av gränser som
världen inte omgärdar utan är, i sin värld

så kommer allt tillbaka så kommer de tillbaka…”

och den 22 september skriver en nazist och mördare i tidningen och den 22 september skriver dom att vi är våldsamma i tidningen och den 22 september läser vi

”Armrörelsen kan inte uppfattas på annat sätt än att hon som anförare manat på sina meddemonstranter att åter ta plats vid staketen för fortsatt konfrontation med polisen.”

och den 22 september är våld som alla andra dagar
och elina som säger
”vi har inte tid för de ska avvisa palestinierna
vi har inte tid att bemöta diskussioner om vad som är självförsvar
vi måste utträtta det ”

och den 22 september och kvinnorna är 24 år och 32 år gamla och männen har ingen ålder i tidningen

”och är det någon av de som polisen red över ” säger hon, ”jag tror det är en av dom, jag tror det är en av dem vars blod vi gick i när vi gick hem”

och jag minns jag trodde fatuma skulle flippa och vi trodde någon hade dött och en tant hällde iskallt vatten över oss och skrek gå hem och jag trodde verkligen fatuma skulle flippa för hon är den modigaste jag känner och vi borde ha flippat vi borde ha flippat och

den 22 september och limnhamn
är vackert som en höststad belyst av kapital
så vacker, som bara malmö kan vara

och resterna finns inte kvar
men människorna gör det
och restprodukterna är det medias förljugenhet
är det fängelsestraffen
är det de egentliga fängelserna
förvaren, institutionerna,
är det att uppgivenhet är den rimligaste riktningen

när du minns din mammas röst

från när du var liten säga

alla de gånger vi sa no pasaran så passerade dem

när sverige har politiska fångar

när du
vet
att vissa naglar
måste

ut igen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s