eucalyptusånga

Hon berättade för mig om människans hysteri, hon ångade historien med eucalyptus, det var en ånga som sötade varje antal, det var en bitter smak, ett kryddigt vatten. Hon ljög ofta eller så berättade hon sagor. När jag började måla mina händer med lack och med lemmar talade hon om den första kvinnliga strejken i Sverige, hur kvinnorna slogs med sin hunger för att få rätt till arbetshandskar, hur de slogs med hunger för händer, vackra kvinnliga händer som arbetarklassen aldrig hade fått bära. Kanske är det den finaste berättelsen om strejk jag känner till men jag är mycket osäker på när och var och om det hände. Själv målade hon inte sig men hennes hud bar ändå många färger, ådror som förgrenade sig till rörelsens irrationalitet, hur det rinnande i hennes kropp blev min första kartografi.

Hon berättade för mig om det bisarra och det banala våldet, hon hade alltid en ömhet i rösten när hon pratade om människors misstag, jag tror att hon älskade mycket när hon talade så, jag tror att misstag och mjölk är de enda objekten jag någonsin kommer kunna närma mig. Flykten och morden var invävda i fjärilsvingar, den vackra konsten att skala av en fjäril, att mörda den för att den är så välskapt. Hon försökte förstå nederlaget med euacalyptusånga, det bitterljuva, hur somliga överlevde mycket länge för att sedan dö, hur de mördades när de gick till sin högstadeälskares trumspelning, för att en gång måste man ju göra något som man inte får men som man måste, hur militären hittade en förälskad människa där, fylld med ljud, psykobolche(psyk från psykoanalys och bolsche från bolchevik förklarade hon, och det är bara i Buenos Aires som en sådan musikscen briljerar), ansiktets ljusa rodnad av att en sista gång ha varit en människa för vilken förälskelsen var mer självklar än kriget.

Hon brukade låta mig sitta över kastrullen, med min astmatiska andning gentemot de varma bubblorna. Vattnet tog slut efter några timmar av min tystnad, jag fick lättare att andas och när jag öppnade munnen kom det kryddor ur mig, i oordning eller som anagram. Hon gav mig mitt namn. När jag var arg på henne kallade jag namnet för arvsynd, men oftast var jag mycket stolt över att bära en fyllnad och en mening så stor att jag aldrig skulle kunna uttala den korrekt. Hon hade en djup avsmak för det korrekta. Trots att hon själv i grunden var mycket respektabel, hennes poetik var plikternas, delade hon med sig glimtar av drifter eller agressioner hon kunde ha haft, och så blev det att det hon viskade tyst till mig när vi hade blivit slagna, ”den där läkaren skulle behöva ett ligg” och jag omvandlade denna viskning till en livfilosofi och hennes hemlighet blev min högljudhet.

Hon köpte läppglans och lösgodis till middag, strödde lenheten över den hårda barken i vilket livet växer. Hon förtärdes av sockret, av att bära så många ögonstenar, hon längtade efter att en dag få kasta dom alla. Hon sa till mig att arbeta och att reproducera mig, det var det hon trodde gjorde människan minst olycklig. Hon sa alltid emot sig själv, men dessa motsättningar var jag tvungen att dechiffrera, och så öppnade språkets värld för mig som en mycket nyckfull flod eller kvinna, som genomskinliga vågor av eufori eller klarhet man alltför lätt drunknade i,

det bröstet genom vilket jag levde, ett bröst som inte hade hudminne eller gränser, ett bröst som gapade och svalde, ett bröst som tystnade och tömdes, så som vattnet kokade upp för att avta, så som jag andades lite mindre sjukligt efter att ha blivit genomskjöld av kastrullens mildhet, så som hon aldrig helt skulle lyckats förlåta dem som inte längre var kvar, så som varje bubbla är en helhet som spricker, som som varje sprucket vattnet stiger mot himlen eller åtminstone mot köksfläktarnas drypande eucalyptusglans.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s