Smärtan

förkroppsligar oss

jag befinner

dig

i mellanrummet

där avgrunden

möter

ansiktet

med bröstet

golvet

kinden mellan

marken

hoppas på

att

rinna ut

avslut,

förtäring

Systemet tar

spjärn

gentemot

konstitutionen

det är en konstruktion

av liv och olust

som gestaltas

i din varelse

och i min

som

tittar på

avståndet, i min historia

jag tar pauser

du skall skratta

och ömka mig

så förstör vi

manipulerar

varandra, det

är en saga

om enhet

som min mor

förtäljde mig

nu reser du

oss, vi

skall inte

fastna

säger du

vi skall

undersöka

våra smärtors skilje

tecken

vi skall mima

varandras barndom

och misslyckas

en häl

mot en sena

twister

jag var alltid

bäst, kunde

sträcka kroppen

tills sträckandet

avslöjade min

bearbetning

det är denna

erfarenhet

av

att ändra sig

själv som

du nu smeker

mig med

ofullkomligheten

allt är synonym

till brist,

vi formerar

vår skam

och gör perepetin

till en helt annan

typ av vändpunkt

om jag hade utslag

var det på ett roligt

sätt, jag är

bäst på

såna sätt, det

är inte språket

som avslöjar mig

utan manipulationen

i sig, min mor

ändrade alltid

sanningen, jag

håller fast vid

dig tills

du inte är

en kropp som

kan fästa, befästas,

också det

är att ljuga, så

vackert

om vi kunde

äta varandras

försvunnenhet

jag för din saknad

till min mun

jag fyller dig

med min fallos

det var så

märkliga

ensamma

samlag

det var så fint

att få knulla

så falskt och

jag fejkade

att jag inte kom

så att du aldrig

skulle besegra

mig, jag ångrar

ingenting

av det idag

bara det där

med att

du visslade

något jag

frågade vad,

jag sa inte

jag kan inte vissla

som jag alltid säger annars

jag hatar

att jag undrade

någonting

om dig, att undra

är att vilja

att be är att

förstöras, vi måste

ta, förhårdnades

sent,

fötterna stela,

jag masserar olja

oljan flyter i duschen

som tvål

mot hud, inte som

vatten och sperma

ingenting dröjer

sig kvar, ingen

dröjer sig här, det

är en lång kvart

kvar till nästa

process av intimitet

och bekännelse

jag älskade de

som inte lyssnade

på mig, de älskar

jag fortfarande

leker att

det här är

sista gången

som jag

inte orkar mer

lägger oss

på golvet

hoppas

nån ska komma in

jag saknar dig

men det är inte

heller sanning

jag läser

på facebook

om bränderna, jag

saknar det jag

jag var, hon

som kunde hävda

något annat

än sig själv

jag skriver

om manipulation

det är

ett våldsamt försvarstal

vi reser ragg

vi reser

oss

i en

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s