Om antifascism är att dö och att leva

Om antifascism är att dö och att leva

Om poesi är att rita sandslott av damm

Om det enda vi vet är att vi måste

Om vi vaknar och läser om ännu en brand

 

Minns då mödrarna, häxorna, mostrarna

som kämpade i nederlag, men älskade där

som stickade, plåstrade, firade livet

vid gravstenens frusna minne

av farväl

 

Solen lyser starkt för världens törst

gränsen har aldrig varit vår att dricka

Man kan lämna, men man kan inte fly

vi är delbarhetens barn, vi är jordvred

och spricka

 

Porgromernas cykler; aska, ensamhet, våld

bara blodmånen svarar vårt skrik

Röd är natt, röd är sår, röd är död

Rund är dag, rund är bröst,

rund är liv

 

Om antifascism är att dö och att leva

Om poesi är att rita luftslott av damm

Om det enda vi vet är att vi måste

Om vi vaknar och läser om ännu en brand

 

På en sekund kan allt brinna ner

det gäller också fascisternas dröm

deras vapen och ord ska vi göra till våra

och våra livmödrar kan bli en

flyktingström

 

Att vi finns är för att andra har orkat

det är bara så, och det är allt det är

andra kommer leva för att vi har kämpat

vi är en mäktig kraft av blodljus, en kollektiv

artär

 

Älskade förhårdna mig, utan att jag brister

visa mig vägen fast du inte äger taktik

organisera mig, ett snårigt månsljus som längtar

viska till mig, från död kommer

faktiskt liv

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s