Vi vet ännu inte om en ensamhet som inte är narcissistisk

Vi vet ännu inte om en snällhet som inte är normativ

Jag vet en kropp som duschar

hur värken försvinner

för några få minuter det är ett annat ljus,

ett blåvitt skimmer av dig jag glömde kvar

som kakel i min kropp

hur alla det som aldrig

blivit bebor bristerna i mig

jag vet att endast en kropp

får plats i ett badkar,

om kroppen inte måste begränsas

i någon annans hålighet och öppningar

…och det finns fåglar här tukaner

hör min moster läsa dikter

på ett vattnigt språk av sprit och tårar

det är en skräckhistoria

hon berättar, en vacker saga

om sig själv

Jag vet att är man inte två så är man inte en

att vara en:ett förvuxet barn

en öppen kvinnokropp

hur bilderna av ”ett förvuxet barn”

skrivs in i den queera metaforiken

hur jag läser det i dikten, speglar

mig och kräks, vägrar

vara vi med självet

eller någon annan heller för den delen

jag vet

att fortsatta sluka växtligheten,

och att jag är vacker när jag

oändligt gränslöst gamla redan

finns vi där som bin, vid varje

blomma finns ett oss vi aldrig

kommer kunna förkroppsliga

jag vet andra människors banaliteter

eller det materiella förhållanden som definierar oss

och hur man distanserar sig från dem

jag vet barnskrik kroppsvävnader

flyttstädningar frågor om partner och bostäder

blå ögon som jag begärde en gång

men hon tuktade mig med skam och konsekvenser

vattniga vitor är det enda som jag älskar nu

jag vet hur kroppen är för stor för människans

ideologi, omkring kroppen

bara andra kroppars sjukdom

hur människans storhet alltid måste begränsas

i ett liv, sprickande

och det vi sköljer

berggrunden med, vatten

och det vi sköljer tandlossningen

med, flour och skam och äckel

över klassamhället, som gör

tandlöshet till en av de värsta

sjukdomarna av alla, för då får man nog

inte ligga längre

jag vet misslyckandet i att vilja

och ännu värre, oviljans totalitet

jag vet juldagar jag vet helgdagar

jag vet sommardagar galenskapen

när värme och sjukdom koagulerar en dag i juli

jag vet alla andra dagar

jag vet att jag går världen

baklänges till mötes, klubbarna

som gungstolar, ömsinta svarta

blickar, könsliga lekar könslösa kids

jag vet att man skall älska

kvinnan, men jag har aldrig tyckt om

det politiska subjektet

bara trott på det, det gör jag

fortfarande fast kropparna

som är kroppar

är andra kroppar nu

dem älskar jag… men det är tvåeggat

när jag ser dem vara, blir jag glad

för då är

jag inte mer

jag vet jag saknar sällan människor

när jag har gråtit för dem

men jag fortsatte att älska oss

det gjorde varken till eller från

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s