vi var inte många, vi var inte starka

vi var inte många

vi var inte starka

vi kunde inte storma mötet

eller ens överrösta det,

din melodi fattades

bland våra brustna halsgropar

 

vi var inte många

vi var inte starka

vi var utmattade av den typ av sorg

som överrumplar en förfests hybris

och påminner en

om att man fortfarande faktiskt

inte är en människa

 

vi var inte många

vi var inte starka

vi var åldrade

genom den typ av våld

som får ungdomens kroppar

att växa åt fel hål

innotvänt och söndrande

som förkolnade sjöstjärnors svarthet,

som alla de liv som stulits från havet

 

vi var inte många

vi var inte starka

du var inte där

för att massera alliansernas mellanrum

och för att vacker beröra våra axlar

med dina händers helande cynism

och försoning

 

vi var inte många

vi var inte starka

och på fikan efter demon

skrattade vi

för att orka att inte gråta,

lite till, och jag saknade ditt sätt

att liksom hålla andan när du skrattar

som om du var rädd för att

om du öppnade munnen

skulle luftstrupen kunna

sluka dina skämt och

appriopiera dina mungipor

 

vi var inte starka

vi var svaga, alla hade sina egna narcissistiska projekt

och små kriser,

kanske självhat eller längtan, ingen visste

skillnad eller riktning,

och jag hade fått en småsten i min skon

och ur ögat växte en blödande klump

av smink för att jag inte tvättat bort

mina synder

 

…men vi älskade varandra, som bara förkolnade sjöstjärnor kan, med samma gyllne minne av hur havet som vi ägde kunde ha luktat, och ur strömmen som kunde ha forsat skulle kärleksbarn födas och älskare träffas, och ur den svarta sorg som den svarta kroppen bär växte också en mäktig intensitet och uthållighet(inte styrka men-)att vi var inte många och vi var inte starka, men vi var där, ännu fanns det en framtid, det kunde ingen framtid ta ifrån oss

 

vi var inte många,

vi var inte starka

du var inte där, med din gröna ögonskugga

den som skingrar januaris blekhet

det var bara du som kunde ha gjort oss fler

det var bara du som kunde ha gjort oss starkare

 

det är bara du som kan hjälpa oss

att överkomma det våld,

som ses som våra kroppars existensberättigande

 

det är bara just dina hjärtslag

som kan förvandla slagord till snäckljud

det är bara just dina fötter

som vet vägen från stölden till stranden,

det är bara just du, som kan visa oss

vart livet finns, bortom existensen

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s