en pariskommun och tretton fallande syredskap, spetsben, fläckar,
läppstift på tröjorna sydda av mördat kvinnoarbete
och maskiner, mjölk, mammon,
melanin och maskarna som gror i den ojord som är Andra

en pariskommun och fyrtiotvå avsugningar,
nacke hår skall hållas, leka makt när man har makt är kul att leka kuk med dig, kallnar i ditt vänstra öra,
i din hud bor också andra våldsdåd, vi skall berätta om våra spöken och smeta dem samman till synteser, det ska vi kalla för att ge sig hän,
hon säger jag har aldrig vart så här kär, han säger att han kan förklara genom vilket psykisk stadie hennes darrningar härstammar

en pariskommun och sju avhuggna fingrar – de som är kvar statuerar exempel, Greider kalkylerar hudflagor och kastar ut det fjoskiga,
levande skall huden kokas! bänds till bubblor,
Greider skriver konceptdikter om vilka av oss som är dom och tre fingrar rör sig trevande i jorden,
tummetått slickepått långeman, en skall bli till man och lämna handen, de andra två skall förälska sig i varandra på grund av barndomens fantomensmärtor, kyssa varandras överlevnadssorg,
dina spetsben på tunnelsätet, fettet väller ut, så mycket kvinna, allt är flagor

en pariskommun och hundra rosor i floden där Rosa Luxemburg mördades eller min moster,
det finns floder och det finns döda kvinnokroppar som bebor dem, men också männen sjunker från båtarna medan feminister talar om kvinnor på flykt,
manslemmar finns, manslemmar kan sjunka, mansensamheter och mansfettischeringar av dem, allt kan sjunka i kapitalets våld eller avsaknaden av vårt eget,
rosor finns, det finns vi som samlar på dem och lägger dem i vattnet, väntar på de dödas algblommning, väntar på det svarta,
det finns alltid någon som kastar något, det är kroppar eller rosor i havet, där vi badar i skönhet och fittsaft,
pojkbarnen spelar fotboll på stranden, modersmål, kvinnorna matar barnet med vårtan i gapet, här finns ingen matematik, bara tomrum och kött,
hål skall fyllas, så är det, det är livet, säger kropparna som räknas,
vi som inte äger matematik vet endast tiden genom dödsdagarna, hur lukten av blommor växer till ett kväljande sockersöt hat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s