havsdjur/babe in total control of herself

alla mittpunkter accelererar i mig

så börjar en kärlekshistoria

det måste finnas ljussken och vändpunkter

det måste finnas en heterosexualitet och ett begär som förgör dem

När jag var barn beboddes vi av andra vatten. Det var separerande hav. Varje gång vi skulle träffa våra familjer fick vi se hur det röda sträcket på kartan penetrerade Atlanten. Vi fick se det på små datorer som skulle lära oss något om avstånd. På de där flygplanen(skärmarna) lärde jag mig allt om sexualitet och längtan. Och om vatten. Vattnet täcker 71 procent av jordytan. Det är inte särskilt mycket om man tänker att det där finns plats för alla våra mödrars sorger. Och sedan om man räknar med alla de som aldrig blev mödrar; mostrarna, häxorna och sjöjungfrurna…De som bor i de undre haven, där det är så kallt att ingen manlighet kan överleva, där det är så tomt och oändligt att man måste vara en crazy bitch för att våga ta sig dit. Babe in total control of herself, jag tror du hade en sådan tröja. Det finns en prick på Azalees dansgolv som liknar den fläcken du har över ditt högra ögonbryn. En gång ramlade en kvinna vid den pricken. Hon föll med käken mot det hårda golvet så att hon tappade en tand, och när hon sedan graciöst reste sig upp och kysste min vän hade hon tanden i ena handen och spriten i den andra. Det var en form av avsaknad och en slags perfektion, den där kyssen och jag blev avundsjuk över att det inte var mig hon valde ut att spela upp denna scen inför. Om du hade varit där hade du tyckt att det var fånigt alltihop. Eller snarare, om du hade varit där hade det varit fånigt. Men nu, jag vet inte, det var större än magi, det var ett löfte om att våra liv var något värt hur mycket vi än ramlade. Samma kväll blev jag för full och alla andra oxå och vi blev utslängda när vi försökte få någon rasse utkastad som också hade försökt sjunga. Vi stod utanför och hängde kvar i kvällen som vi egentligen visste var färdig, rökte några sista cigg vi inte hade, började i huvudet gå igenom hur mycket cash vi hade lagt på kvällen och vem som egentligen var skyldig oss nått fast vi aldrig skulle våga säga det och då kom hon igen, azaleequeenen alltså, som en drottning och sjöng bara för oss, där vid trappan till bankomaten, ja det förvandlades till en scen, det var fakking amazing asså… men du har ju aldrig förstått poängen med varken gudar eller idoler. Jag undrar vem som lyssnar på sjöjungfrurna i havet när de sjunger. För inte ens fiskarna bor så långt nere. Jag undrar vilka tårar de krossar till sin föda, vilka andra liv som har sitt naturliga habitat i en sådan oändlighet utan livstrådar. När vi var små trodde vi att vattnet separerade de levande från de döda. Denna förståelse av vattnet var också en slags kolonial ide, (det lärde du mig)vi trodde att vi bodde i de levandes länder och att det som vi lämnat men som nu kokade i oss var namn på de döda. Vi förstod inte att vi också hade lämnat ett nu och ett här. Fortfarande förstår vi inte det. Att världen pågår. Med all sin världslighet. Också på andra platser än där de vita bor. Men du lärde mig ändå, något, som en ledtråd. I min familj snackade vi aldrig så mycket om sånt där. Vi satt på flygplanen och räknade strecken tills vi var framme. Vi grät när vi lämnade och sedan räknade vi dagarna tills vi kunde räkna sträcken igen. Du hade sån koll på allt. Du brukade snacka skit om dom vita snubbarna. Som jag låg med och sådär. Det var skönt för mig att bli föraktad för de jag knullade. Det gjorde mig stolt – medvetenheten om att jag var en kropp som älskade till underpris. Sedan så ändrade du åsikter och jag var tvungen att säga allt det där till mig själv. Utsagorna blev affirmativa. Det var inte samma sak. Det finns människor som säger vad andra vill att de ska höra. Sån är jag, det gör mig fett tråkig i längden. Jag säger WOW har du klippt dig?? Va fint, fastän alla vet att det ser ut som skit. Jag menar det när jag säger det, det är något skumt med det där, så fort jag har uttalat en sådan lögnaktig komplimang är det också som att språket förbinder mig med den sanning jag uttryckt, jag känner en ömhet för håret, eftersom att det är jag som har uttalat det som vackert. Ett slags ansvar att älska det, mot alla odds. Du var inte alls sådär. Du var inte så brudig på det sättet fastän du var den snyggaste bruden jag sett, du fjäska liksom inte, utan sa vad folk behövde höra, du sa sånt som en pojkvän eller farsa brukar säga till en. Typ alla du ligger med är idioter sa du. Det gjorde ont och jag vande mig vid den där smärtan. Den höll mig på plats och rädslan för den tvingade mig att springa. Den gjorde mig bändig och smidig. Du gjorde mig det där, asså. Om jag hade varit ett djur hade jag varit ett havsdjur. När vi var små trodde vi att det inte fanns några gränser i havet. Vi vet nu. men jag tycker fortfarande om delfiner, fiskar, krabbor. Det finns något odödligt med dem. De påminner om oss på något sätt, anpassningsbarheten i att kunna bygga bo i alla världar, och ändå ha ett minne i huden som gör att man kan simma tillbaka där man först föddes eller älskade. När vi var små trodde vi att det inte fanns några gränser i havet. Det var de dödas länder. Där fick de levande frid. Nu vet vi att det finns gränser också i döden och att vågorna inte ägs av sorgerna som skapar dem utan av samma människor som bygger stängsel och murar. Jag brukade berätta berättelse för dig. En var såhär, det var när din morsa nästan söp ihjäl sig då berättade jag den det var en gång en kvinna som grät så mycket så att hennes tårar blev ett hav runtom henne, så att hon alltid var tvungen att leva under vattnet, långt bort från de hon älskade. Okej det låter kanske töntigt nu, men det var fint för vi var femton år och alldeles för gamla för att berätta sagor men du lät mig ibland när du sminkade mig och du kom mig sådär nära som att du var i mina ögon som att du var så fin fast jag bara såg dig ur mina ögonvrår det är något speciellt när man vet att någon skall hjälpa en att bli vacker genom att ta på en, det är som att kropparnas mellanrum försvinner vi blev samma. Du gjorde mig så fin och jag tyckte om att göras. Jag är bändig, det har jag alltid varit. När vi var små brukade jag tävla med andra kids om vem som kunde hålla ut längst. Vann man fick man fem spänn. Brudarna tyckte man var galen och killarna började se en som en av dom. Jag vann alltid. Jag åt dom äckligaste sakerna och höll det som sved mot händerna längst tid och sen efter den gången när jag hade druckit ett helt glas ur en vattenpöl som någon hade haft sina skor i, efter den dan blev jag alltid bjuden på pojkarnas cykelkalas. Vi var ett coolt gäng, med våra cyklar och vår uthållighet. Vi var ett jävligt coolt gäng, vi backade varann, vi cyklade och backade varandra, och det var sådär ett tag tills jag blev tjej igen alltså. Ibland tänker jag att..Du kom där med den där bitch tröjan som du köpt på kiviks marknad och träningsbyxorna som man kunde dra av med ett knäpp, som alla killar drog av en om man var snygg fast jag visste inte riktigt om det där då för jag var inte snygg eller ful jag var kille fortfarande tills du kom som från ingenstans, fast egentligen var du från högstadiet vilket kändes lika långt borta som ingenstans för jag hade precis börjat femman och det var ett år kvar och ett år av king out och ensamhet är fett jävla lång tid att vänta på en abstraktion man inte känner till men då så kom du. Jag var king, just den dagen, kanske var det därför du såg mig, fast jag var genomskinlig för jag hade min brorsas kläder och min farsas övervikt och min morsas stora tröjor för att dölja det. Och du kom där snyggast av alla med fläcken över ditt vänstra ögonbryn och spelade ut folk tills det bara var du mot jag jag mot dig. Och precis när jag skulle äga dig fast du säger att det var tvärtom så frågade du om jag ville skita i det här och gå och köpa lösgodis istället och du var en sån man inte kunde säga nej till och förresten så hade ingen tjej någonsin frågat mig förut om ja ville hänga. Och jag tänkte nu kommer jag få haff fast jag tänkte inte på sex för jag gick bara i femman då men kanske tänkte jag nu kommer pontus/anton/erik att se mig som en tjej och med din hjälp så gjorde alla det, du hatade dom alla och haffade aldrig fastän du var snyggast och du slog till mig på käften och beskyddade mig i ett helt liv känns det som och jag, jag vet inte, jag berättade kärlekshistorier kanske och visste inte att en dag så skulle du bli ihop med nån sån där kille som du sagt var ful för inte alls länge sen och du skulle säga att allt du sagt var lite överdrivet och du skulle släppa mig fri från ditt våld från vår symbios så kallade du det och såna ord hade du alltid sagt var svenniga men nu var det som det var och vi skulle tatt en fika nu och du ringer men jag kollar på världens fetaste naturprogram om vitnosdelfiner,du skulle ha älskat det, dom är riktigt tunga asså, du är inte en sån som tofflar säger du, men han kommer vara där eller så är vi i er äckliga lägenhet med kulturella affischer och trots att han har glasögon kan han inte se den där fläcken du har över ögonbrynet han kan inte se den så som ja kunde se den så som jag har tagit hand om den sminkat över den åt dig, skrattat åt den fast aldrig kysst den och nu ska han kyssa den och visste du att vitnosdelfinen är den delfin som oftast kommer på besök i svenska vatten?

Sjöjungfrurna… Det står inte någonting om dom på tv men jag har sett på youtube att dom finns och i sagorna så väljer dom mellan killarna och sina stjärtfenor. Du sa det var fett patriarkalt men jag tyckte då asså det lät lite romantiskt. Du valde mellan vitheten och mig fast så kommer jag inte säga för jag säger bara sånt som du vill höra.  säger att vi har gått vidare att jag inte kan komma för jag fastnade framför den här dokumentären och då säger du att eyy du är ju knäpp och det är inte bra att kolla så mycket på tv som jag gör och så skrattar vi och så hör jag din finniga pojkvän skrattflåsa i bakgrunden som om han ställs emot delfinernas skönhet.  Jag tror att du vet att jag väntar på dig i vattnet. Att precis som havsdjuren kommer du att simma tillbaka till där du älskade första gången igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s