nej förlåt jag svarade inte på frågan jag vet inte vad som är problemet det börjar i kroppen och slutar i kroppen det kommer plötsligt men jag visste att det skulle komma snart den här gången var värre än vanligt

och då sov jag så mycket jag kunde då förlorade jag mig själv och sen när jag vaknade var jag besviken att det var mig jag var när jag kunde varit någon annan varit någon annanstans

här tar det en timme att åka in o träffa någon som man ändå bara halvkänner och jag har tappat bort mitt pendelkort

nej jag registrerade det aldrig jag registrerar aldrig saker jag letar efter dom i istället flera år senare fortsätter

mitt liv är detta febrila letandet under sängen efter bankdosan för att jag ville köpa en bok som skulle ge mig en mening och därför på rygg bredvid sängen

ordet ryggens sexuella karaktär förödmjukande mer än sexuell

jag kan inte röra på mig men ibland på nätterna så är jag klarvaken och då försöker jag ställa mig upp men det psykiska håller mig nere kanske så här en medicinsk förklaring abstinensen formerar ett illamående i magen och jag vet inte längre om jag har ont eller är ledsen

jag låg bredvid min säng i en vecka det hade jag aldrig fått göra där hemma men jag kan vara så stolt över att jag klarar det och ändå har pengar över för att köpa ett nytt sl kort

mitt människovärde är fantastiskt

jag besegrar sjukdomen varje dag

jag njuter av att jag besegrar den

jag har den i min hand den är ett barn och jag är vuxen nu

nu är jag vuxen

men på natten dansar råttorna på bordet och då drömde jag om allt som jag hade glömt i deras famnar som spanska inbördeskriget och solblekta städer och hundra kvinnor på rad för att fira en namngivning jag drömde om hela historien den var smärtsam som på film jag sov i en hel vecka och när jag vaknade kunde jag fortfarande inte flytta på mig

kanske har det med plats att göra här är det ingen som tar vara på mina tårar och säger töntiga saker om dem som att de egentligen är feministiskt vatten som stulits ifrån mig och när jag skrattar åt det töntiga är det ingen som ser mitt grisiga vattniga leende ansikte och förstummas av att alla ögonblick existerar i mitt fula face

det här ansiktet har klottrats på så många gånger jag letar fortfarande efter tipex eller sminkborttagningsmedel ja och efter mitt sl kort då allt hade varit enklare om jag hade haft dom där sakerna för livet är ett fucking mysteri och man måste stå alone och om man skall stå alone är det bra att ha en fräsch hy det har jag fortfarande det är också ett mysterium det är inte vetenskapligt jag som legat med ansiktet i ett helt liv pressat mot ett golv för att jag varit så jävla rädd för rörelsemönstret i sig hur kunde ja få så lite finnar jag tänker golv måste vara smutsiga golv måste vara fettiga ja jag har verkligen ett fantastiskt ansikte och idag har jag duschat helt meningslöst är det när man ändå inte kan röra sig från platsen som är sina spillror

ja det handlar om platser men ingen plats hade varit annorlunda för sjukdomen ritar sin egen kartografi av stängda ytor rummet ser ut som följer en säng eller soffa och en upplevelse av att din kropp ligger bredvid den kanske har den till och med fastnat där kanske är det inte en illusion ibland kräver sjukdomen sin egen kartasis då brukar jag lägga mig på golvet och skrika det hjälper inte men det skapar lite dramatik i mitt eget känslotillstånd när jag märker att ingenting händer somnar jag som ett barn på det sätter lär vi oss att vi klarar oss själva det är så mycket kunskap om individen som vi skall ge varandra som örfilar tack jag utvecklades verkligen av det där nej jag skämtar inte jag lärde mig att sova att allt går över

det finns gamla matrester det finns ryck då man städar upp dem men rummet är stängt och liksom lite vridet som att allt snurrar kanske är det medicinerna kanske är det medvetenheten om vad de innehåller saker som skall ge mig hjärtattacker saker som skall ruttna mig saker som skall göra mig beroende deprimerad gammal i förtid som alla andra men de smakar konstigt nudelsoppa ja allting smakar nudelsoppa

jag brukar äta nudelsoppa när jag är ledsen det har en tröstande karaktär jag har lärt mig att köpa nudelsoppa ifall jag skulle bli ledsen på det sättet behöver jag ingen annan jag kan beräkna mina egna fall jag kan bygga in dem i min autonomi där jag ligger i rummet och allting har en doft av salt umami

små små påsar av smak i vatten när man öppnar dem sprider sig nattfjärilar med hemligheter från barndomen som man hade glömt bort små ömhettsintygelser som inte är tillräckliga som inte kan passera in men som ändå är mjuka mot min hud mot det här ansiktet mot det här misslyckandet mot den här jävla skitveckan det kommer gå över

förlåt jag vet antagligen imorgon då kommer jag att vara oförstående mot allt det här mot mitt fula jag kommer säga att jag har mycket ömhet inför mina egna avslut det är inte sant jag har aldrig något behov av att tala sanning men där går väl gränsen för att inte erkänna sitt självhat bara för att slippa hantera någon annans

det äcklar mig era depressioner för nämner någon meningslöshet blir jag så rädd för att fastna som att det suger upp allting som jag byggt upp en hel stad på mitt golv tre akuttelefonnummer och tre olika medecineringstekniker tre moraliska lektioner om att inte vara en narcissist och att man blir lycklig av att tänka på andras smärta hinner inte förstöra våra ansikten med slumparnas misslyckande perfektion här finns det inga punkare och inga parker här finns det inga sociala krav att gå på demonstrationen och ingen kvinna som knackar på mitt i min självupptagna eländes förklaring(med en sopkvast och en envishet som bara de har som överlevt de historiska nederlagen har) –

kom min sopkvast,

fåglarna glittrar i trädet det är aluminium som speglar dem

vi förlåter varandra jag önskar så jag kunde knacka på dig men jag ligger fast här på golvet jag önskar så vi kunde sopa varandras ansikten tills vi inte visste vems ånger som var vems men jag skall bara bearbeta det här en stund själv förlåt

kom vi förlåter varandra för att vi inte kan vara varandra det är inte vårt fel det är platsen det är kroppens växande förstörelse gentemot omgivning det är kapitalismen ja det är verkligen kapitalismen nej det hjälper inte dig att det är kapitalismens fel jag vet förlåt

förlåt

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s