kläderna omringar

alla former

små hudkroppar

lilla tunnelbanan

 

pöl av svett e det din

jag sitter i

kom fram kön

kom fram du

lemmar

med alla

mellan

 

ingenting är suggestivt

det är så varmt det finns ingenting

annat

 

berättade om mig för honom skyndade som i dikten visa allt innan vi överröstas tar av mig kläder och vykort här finns rumpa och skämt från barn som älskar mig munnen säger hur alla kroppar hänger ihop i mig hur de drar trådar av ömhet undermunnen som stryper i sönder kras kras kroppen trådarna åt fel håll rätt riktning allt munnen skall inte kunde inte säga det allt det där ville jag ge dig babe för att blir av vad blir det kvar ingenting så skönt om jag kunde

 

jag har inga hemligheter

ingenting att avtäcka

men det måste vara i rätt ordning

 

kronologin sysselsätter mig

när jag dejtar

kronbladen

 

att komma fram till

ruttnade och

skörhet

var jag började

bli

 

han intresserar sig för det vackra och jag för att avbilda ensamheten och gud då saknade jag dig när jag hittade på allt det där skitsnacket saknade att han förstår ingenting jag använde fel tempus för att beskriva min sjukdom det har aldrig funnits annat än minne och svett jag skall inte ljuga mer mamma sluta hitta på intressen inte lotsas kunna avkoda andra jag skall inte tinderdejta mer ingenting ska vara inget mer jag är

 

väntar på avslutande

runda mig

saknar anknytningsproblem

knyter inte skorna

 

kaxiga små pojkar

ramlar och då skrattade baby lite för

bra man lär sig slå sig allt är inte träd fåglar

 

jag hade alltid en lisa

som sa till så jag hålla mig uppe ingenting

går sönder i mig förutom minnena

och medicinen halveringstiden

är temporalitetens hemlighet det

hur allting börjar om

och ändå avslutas hur separationen

cykel är det enda

igenkännbara känner nacken susar mjuk som makt och

min ömhet oförstår

 

inte jag vacker bara älskvärd och det har alltid räckt denna lättja meningslöshet  vetskap om att detta ändå inte är på riktigt på riktigt e de så sa du säger jag att du sa för att va mindre själv allting som finns är minne och svett avståndet till de som tagits ifrån oss som kunde ha blivit kärlekens förljugna kronologi räck mig kronbladet när han slickar det är där jag bor det skönt där bekommer mig inte bara är det allt men inte jag där begäret en gång började

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s