väntan.förkolning. familjeåterföreningslagar

Hon diskar en tekopp med flytande tvål. Hon lyssnar på ljudet av koppmaterial mot tvålflytningar.

Hon sköljer. Vattnets ljud tar över allt.

Ingenting har hänt sedan dess.

Mellan två material.

Det händer ingenting.

En sommar är hon utan arbete eller så minns hon inte timmarna bara ölen efteråt som magen blir svullen av vätskan. Den sväljer en och hon är lycklig. Glupskar hon sperma./ få nu inte hiv/ men det är inte farligt längre, inte här / hon dricker och sväljer och intar och intalar sig själv att hon är en oral karaktär och sommaren tar slut det har hänt allting/ ingenting är skillnad.

Det är en fråga om mod. Som man ställer sig. Tills svaret utvisar sig kan man bara vänta.

En tekopp har hon köpt på en marknad. På samma marknad: ett halsband, en återkomst, en sång som inte finns i det här landet. Det enda hon ville var att någon skulle känna till den sången här, eller åtminstone veta om henne där.

30 000 döda i Rio de la Plata väntar på oss. För förti år sedan mördades de.

Vi lärde känna deras väntan genom att säga deras namn. Vi lärde känna oss själva genom att säga deras namn.

Vi kallade våra sköten för väntan. Vi visste inte längre. Vem som hette vem.

Jag känner denna oändlighet. Namn, att någon kallar dig, så enkelt.

Vem ropar? lång nerifrån och inuti. Så nära är jag den. Så mycket avskyr jag den. / Vi frågade aldrig oss de frågor vi ännu inte hade mod till att höra.

Det är en tid att fastna i, säger mormodern som vet allting om att bli glömd av dagarna. Annat var det förr. /Berätta om förr säger skitungen. /Vi trodde på segrar och var inte så jävla rädda för cigaretter. Vi blev kära, också, och så fick vi er. /Vad hände då? /Vi gömde granater i amningsbhn. Det kan du skriva en dikt om! Man blir vek av att kunna förlora allt. Sen förlorade vi allt. Men då hade vi er. Och tiden läker alla sår, min lilla sårskorpa. / Pilla bort mig e du snäll! Jag har ett var inuti mig, och jag vill se om det har dina färger. /Du måste vänta, lilla skitunge. Snart går allt sönder. Då är generationen din igen.

10 000 döda i Medelhavet sedan 2014 säger brodern som vet allting om att kalkylera kroppar. Det är deras år. Dividera varje namn med dagarna och du får ett jämnt sorgeantal. /Men vissa namn har fler bokstäver. Jag är rädd att patiensen inte går ut. /Varje bokstav är en ung flicka vid ett träd som plockar blommor och skalar av dem blombladen för att se om han älskar henne. /Varje namn är en sådan flicka. Varje död är en fråga om kärlek som inte hunnit besvarats. /Jag tror han älskade henne. Jag tror han önskade att han kunde skriva ett kärleksbrev till vattnet. /Hur skulle brevet börja? /Som ett åldrande, kanske. Svarta kroppar får aldrig åldras i kärlek. Tröttna. /Därför har vi aldrig varit rädda för att tröttna på någon. /Rastlöshet bekommer oss inte. /Med vänliga hälsningar /Det svaret du aldrig fick höra.

10 000 döda i Medelhavet sedan 2014. Precis som bruksvara och bytesvara, säger systern som vet allt om precisa saker. /Hur menar du då? Det enda som är på riktigt är de. Vi andra är bara väntan. /Vad har det med kapitalet att göra? /Ingenting, äsch jag vet inte, det är bara tvärtom,alltså, det som är på riktigt, är inte på riktigt, en overklighetskänsla liksom. /Ta med dig dina böcker och släng dem i vattnet. De kommer inte kunna formulera en ny tid. /Jag vill ha kvar en sida. Den om den första kapitalackumulationen. Den handlar om fördrivningen. Den handlar om land och lämnande. Den handlar om oss. /Ge den till vattnet. /Vattnet är glömskans plats. Lethes barmhärtighet. / Inte för oss. Så har det aldrig varit. Vi plockar upp algerna. Vi frågar dem om övergreppen. /Var fascisterna än går, skall vi finna dem./ Vi sjunger det. /Vi finner dem. Förti år senare. /Fann vi dem. Vattnet är vår minnesflod av hat. /Ett gemensamt fotoalbum. Av namn vi skall hämnas. /Lägg den ursprungliga ackumulationen där.

Väntar på oss

Skriver deras namn medan vi väntar

En annan sommar två barn. Kanske leker de monster. Men en är för gammal. Den får jaga. Den är trött. Böjd i ryggen. Kalla den för dinosaurie. Mellan två städer leker barnen. Mellan två krig leker barnen. Väntar på att få börja mellanstadiet för då får

man en egen nyckel och då kan man skolka

och gömma sig och äta pizza och ingen tittar

och snart är det sommar igen då kan man spela data varje dag.

När brodern kom hit var föräldrarna redan här. De var tysta. Han var för gammal, redan. Han hade tillbringat dagarna på landet, vid ett får och en himmel och en farmor. Så långt kom inte kriget men ansiktet han hade var alldeles för gammalt, de kände inte igen honom och de vågade inte fråga om hur det var med fastern hönorna huset spelbutiken flickan från granngården granatsplittret organisationen kusinen som förrådde dem. I fängelset hade han sett ut som ett barn. De ville minnas honom så. Hur han förvildat kastade teckningarna i luften. Ska du bli konstnär frågade de då. Ska du bli konstnär frågade de nu. Nej jag ska bli läkare sa han och det blev han och de blev mycket stolta och bara ledsna i smyg.

Vissa familjerna dödade de hela. De yngsta barnen som dör är slumpen eller sådana fall. Sådan familj är vår, om det skulle komma att bli sådär igen./ I andra krig fungerar inte döden så. / Hur fungerar den då? / Där dör en hel plats. Där mördas människor till synes utan avsikt eller ideologi eller namn. Så fungerar rashatet. Dödar de oss här kommer vi dö så, som flugor kallas det. /Dödas vi där är vi mera vita. Då kan vi dö för någon annan. Det är vackrare, när historien minns oss. /Flugor, för att man inte är en människa? /För att man inte vet vilken fluga som är vilken. Man tar dem två i en smäll. /När de vita dör får de dö för något. / Socialismen dog de för. /Men det finns så många andra martyrer. Med deras kropp utmanade de gränserna. Världen dog de för. /Modiga namn. Att ge till våra barn. Så de blir rädda.

Vi borde spränga något, säger alla. Det här är inte… Här har gränsen gått. /För länge sedan. Borde vi ha sprängt hela landet.

Tiden är inte inne än säger mormor. När det politiska subjektet kommer kan ni spränga något, så kan de ta vid ur eran förkolnad.

Vi är mycket rädda. Svenskarna vet inte. Vad det innebär. Att det är möjligt. Att majoriteten blir mördare. Den tysta majoriteten. /Svenskarna har alltid varit majoriteten. De har aldrig behövt veta. /Nu tycker jag att du ställer människor mot varandra, som hade kunnat vara tillsammans. /Nu tycker jag att du glömmer bort. Vad som kan hända. Vår historia.

Det gick så snabbt. / Kanske tog det tio år. Två lasermän. En svärdman. En socialdemokratis genomförande av en galen fascist våta fantasier. /Hur många apatiska barn. /Kanske tog det två år. En höst. Den sista. / Hur många obetalda arbetstimmar. / Eller förti år. Sedan sist vi mördades. /Inte vi nu. /Men var inte så säker på det än. / Kanske tog det allt och aldrig och gick så långsamt att vi inte kunde urskilja det och oss längre.

Hon diskar fortfarande koppar.

En annan tid.

Att dö för.

Leva för att få det svaret. Som jag är så rädd för. Vem är jag i det historiska ögonblicket. Om det har varit, så missade jag det. /Jag lovar, jag försökte. Att inte vara ett småbarn. /Vissa får aldrig vara småbarn. /Jag tror att jag varit det för länge.

Vi måste försvara välfärdsstaten säger svenskarna. /En man, min vän, arbetar dygnet runt. Han bor på sin arbetsplats. Välfärdsstaten finns inte där han bor. Och ändå bor han i samma stat. /Bara tiden som rinner. och barnen. De lär sig att leka med dinosauriernas tänder. De hoppar. De flyger till månen. De undrar hur den känns och letar besviket efter sina fingrars månsken när de gungar nära men aldrig tillräckligt högt.

De kan dem ifrån oss. /Sverige är det land i Europa som tar flest barn genom socialens interventioner. /Hela tiden denna vetskap. Gör oss mycket svag. Gör oss inte civilkurage. Gör oss ja tack. Gör oss skaffa en utbildning. Gör oss lätta att avskilja. Gör oss separationsovilliga. Gör oss gör vad som helst bara du stannar.

Familjeåterföreningslagens söndrande. Ännu ett sätt att ta barnen ifrån oss.

Om splittringen av oss är deras metod för att tillintetgöra. /Måste vi försvara familjen. /Vara familjen.

En familj är det som får tiden att hända. /Ofta är det en syster. Eller en mor. Som samlar teckningar. Och avsked. Alkoholinterventioner. /Oro. Gravstensplatser.

En familj är det som får tiden att hända. /De vill ha oss bortom tiden. I oändligheten. Där de döda är. /Hamnar vi där så kan vi aldrig skapa någonting annat. Aldrig bli fria från denna väntan.

Där har ni redan hamnat, lilla skitunge. Du talar om något som inte längre finns och därför är för alltid. Det kommer finnas människor som talar om någonting som fortfarande finns och därför är akut.

Det finns barn. Det finns återföreningslagar.

Det finns tekoppar.

Det finns sommarlov.

Det finns namn.

Ropa dem. Svara dem.

Vänta. Var beredd. När du hör att.

Då.

Då förintar vi varje innanför.

Då tar vi historien med oss i fallet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s