Vattnets vaktmästaren undrade
Hur skall de döda kropparna hinna förmultna
innan deras systrar hamnar bredvid dem
och tänk så var det så, som i hans familj
att systrarna inte talade med varandra
och nu, i massgravarnas tid
måste dela myllans evighet tillsammans
är det då verkligen frid, hur skall
han göra plats för alla döda
Vattnet vaktmästare märkte,
det är så mycket mer ogräs att kratta
när barnen inte längre blåser maskrosorna
och luften inte längre virvlar
av den
övervuxna pollineringen
Minns du
vi blåste pollen och önskade oss
fem barn och ett hjärta
vi visste inte
att man kan älska och bli bestulen
vi trodde kärleken
var säker där den satt,
ihopbunden av livstrådar,
att vi var oklyvbara
som atomers innanmäte
Poeten frågade sig
hur ska det vara möjligt att skriva om exilens vatten
när det är gränserna tidevarv vi lever i
Hur översättbara är berättelserna
om att våra namn uttalades som harklanden
när det ljudet ändå var ett sätt att heta
All den fredagsmys som socialen tog ifrån oss
känns som en annan tid, när varje kropp
ändå var sörjbar
Systerdottern vägrade
att hedra de
av integrationen dödade,
som nationalstatens martyrer
De duktiga blattarna
som dukade under
av flaskor och magsår
hon ville inte ha ett
föregångsexempel
hellre en moster då
som luktade rök
och brittiska parfymer
tonårens bölande
över att vi alltid
skulle vara bättre
än dom vita,
gånga deras betyg med hälften sa papporna
och vi kalkylerade alltid
med delbarhet sen dess, men inte visste vi då
vidden av hur en människa kan delas
Mödrarna, tysta
de födde barnen i tystnad
Inga krystade skrik,
inga heliga namn
allt språk hade de
lämnat kvar
på andra platser
med andra barn
vem ser efter dem nu
när mina ögon är tomrum
Fäderna oroade sig
vad skall vi döpa de levande i
när vi inte längre får minnas våra döda
Vem skall hämnas mina bödlar
Vem skall ärva min ryggvärk
och barnen föddes och hette ingenting
och vattnet dracks och smakade ingenting
och poeterna skrev och kände ingenting
nej så här var det
och barnen föddes och hette papper
eller papperslös
och vattnet dracks och smakade hjältar
blod, sorg och metall
och poeterna skrev och frågade sig
hur är det möjligt att skriva om exilens längtande vatten
när det är gränserna tidevarv vi lever i
texter om oss 