Allt som återstår av sjukdomen nu är en obetald räkning och min mors småkakor, de hon brukade köpa för halva priset för att de påminde henne om syd, Om hur de brittiska soldaterna spred sina smulor av våld och sliskighet till de inhemska imperiets flickskolor

Hennes tröst är sval och spröd som socker

Hon säger

Mitt söta,

Du lever bara

i ännu en tidsålder

då orken är allt

som avgör

allt

 

Kortklädd Sensommarljuset

 

Männens blick mot mina feta lår gör mig yr av glömska

 

Ser de fyllighet i mig

Ser de svart hud

Ser de gathörn i mina höfter

 

Jag är vita smulor

skapad av svarta kvinnors kroppar

Jag är delbar

som deras överlevnad

och omsorg

 

 

Alt som återstår

av mig

är min mors kakor

 

Ett minne av en mun

av att vi trots allt

fortsätter

att sluka

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s