I väntan på det historiska ögonblicket äter jag stenar

somnar vid hans murbruk

huden blommar

slår ut /en gräns

 

mor när ska flickans väntan avlägsna sig

 

inte ens den

låter jag lämna mig

tuggar hårdhänt på ditt bröst

berätta om alla de döda

jag smaskar

 

ingenting ur mig

att fostra

vem ska jag mjölka

denna sjuklighet med

ängsliga okropp

som vilar fötternas förhårdningar

på ännu hårdare murar

och lårens bristningar på

männen som vill söndra mig

 

mor när ska flickans väntan avlägsna sig

i väntan på det historiska ögonblicket

äter jag stenar

kan inte kasta något

 

en annan generation kommer

skölja sig ren

i mitt misslyckande

 

genom min hinna

snälla slå livmodertappen

i taken

som är av hud och senor

alltid måste vi krossa kapital

bland hud och senor

som gör ont

när det vänder sig

bort

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s