Treptower park

Det är mitt parti och jag gråter om jag vill det.

Stenplattor av absorberad sol. Att inta något. ”Din förlust ser intagande ut”, drömde jag svenskarna skulle säga mig. Stenen ansamlar branden. Grå och varm. Värmer mig. Har jag feber igen.

Kan vi kalla det sovjetiska nederlaget en infektion. /Om du har en brännande smärta i underlivet kryssar du i den den lägre rutan längs till vänster, under SYMPTOM.

Männen i parken är soldater eller tilltalare. Att tala utan att bli tillfrågad. Det är dikten. Som skär genom deras vackra fallos, det enda de har men de vet redan om att det inte är tillräckligt.

Svenskarna sa aldrig det utan istället: ”Man ska inte bemöta Makt med motmakt.” Talade inte med stenen.”Vi kan vara sjöjungfrur istället och vi lämnar torrheten” Men jag är ingen sjö. Utan monument är jag uttorkad.

Jag har ingenting annat än kukar och vapen. Det kan dekonstrueras men sanningen är att då plockar vi isär det enda vi någonsin varit nära att besitta. För vi längtade efter det så mycket. För vi förkastade det så långt, enda långt bort in i blodet.

Stenarna smeker mig. Också männen, soldaterna smeker mig till jag blir varm och vacker. Deras dröm började på dagen. I medvetandet. Det ömma är aldrig diffust. Våld är så mycket svårare att sätta finger på. Ett tillrättavisande. En microaggression. För det flyttar sig. Fingret.

Det ömma är aldrig diffust. Varma stenplattor. Det är en molnig himmel som är klar. I flygplanen ser man att moln bara är vatten som kokat. Det fick mig att tänka på henne.

Hur hon sjuder i ljus.

”Levande begraven, levande evig” sa rörelsen till oss. Det var mycket oklart. ”Det är vattnets döda i himlen, dom gör konst av molnen, i livet hade de aldrig tid med estetik” sa mor till mig istället. Kanske förstod jag något då. Som jag inte kunde glömma.

Bildar de former bortom kategorierna. Molnen det enda. Och den mjuka fläkten sen. Är min mosters ömma kyss.

En martyr är ett moln som är i rörelse.

En gemensam fläkt av dödade. Jag förbinder min svarta tröja till solen och stenarna. Låter dem säga mig något. Om längtan.

Kvinnorna med barn. Ibland har också kvinnorna vapen. Med livet i ena handen och döden i den andra. Som antikens spinnsystrar. Medusas huvud förstenar våldtäktsmännen. Men slutet är att de våldtagna kvinnorna blir till stenar. /Är alla stenar då kvinnor. Det sovjetiska soldaterna. Och min moster.

Bli till sten för sten är evighet. Bli till sten för sten är mjuk styrka. Är inte kvinnobröstet gjort av småsten. Grus som läcker.

Det är mitt parti och jag gråter om jag vill det.

Flykten till sovjetunionen och väl där behandlades norrlänningarna som förrädare. Han ville ändå att de skulle spela internationalen på hans begravning. Men aldrig mer Stalin och all denna sten.

Flykten till Sverige gjorde oss till invandrare. Enklare att förråda något man inte älskar. Spottar på den vita marmorstaden i vilken jag växte. Men allt saliv tar slut. Harklar mig och jag är språklös.

När svenskarna överfaller finns det ingen sats.

Ibland gråter jag för det är ändå inte mina tårar. Hennes och molnen och vatten är absorberad mänsklighet. Hon utsöndras i mig. Och de sovjetiska soldaterna.

Kysser jag dom ger de mig en spottloska. Den ska ja spara och kasta när någon tar på mina ungars hår. En dyrbar tår att beskydda de dyrbaraste. Sovjet lärde mig hur man kastar tjejkast så att kniven hamnar i ens eget hjärta och att det ändå är en delseger, bara detta att man blöder varma människa.

Frågor kring stenens halveringstid. Tar sorgen slut över att de mördades och att segern stals ifrån dem. Vem tog den. Vem är stalinismen. Frågor om vi har något annat val. Än sten och vatten Frågor om kärlek. Jag gråter mycket i mina relationer. Jag minns sovjet som en älskare som förrådde mig. Jag förrådde mig själv genom att älska honom och ändå älskar jag fortfarande. Gränslös. Öppen. Inte intresserad av förlåt. En ny bild som skapas i molnen.

Är det vårt gråt som födde dig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s